Snorklig, Fiske, Shopping, Hemresa

Sådärja, det verkar som att det redan har blivit mitten av maj och vi har Sverige alldeles runt hörnet. Och ja, det var ett tag sen vi bloggade sist, det beror nog mest på att vi har varit alldeles för upptagna med att pilla navel. Vi har spenderat en dryg vecka på Koh Tao, en vecka som förutom navelpillandet på beachen har bjussat på lite spridda aktiviteter.

En av dagarna hängde vi med på en snorkeltur med en av alla färgglada båtar runt ön. Redan efter fem minuter i plurret fick vi syn på hajar! De var bara sisådär 1-2 meter långa och gjorde lyckligtvis inga attacker, så vi kunde njuta av hur de simmade omkring runtom och bredvid oss på riktigt nära håll. Förutom hajarna, som var dagens höjdpunkt fick vi se en hel del färglada firrar och simma omkring bland koraller i olika utstyrslar. Dagen avslutades med att åka ut till en lite mindre ö precis utanför Koh Tao, där vi utövade lite avancerad friklättring på stenblocken. Skönt att omväxla sig lite, blev lite väl mycket av det goda på snorklingsfronten nästan. Bara motgångar...

En annan dag satte vi iväg på en fisketur på en riktig thailändsk fiskebåt. Vi hade sett fram emot att fånga riktiga storbaddare á la Adventure Fishing on Discovery Channel och jorå, det började bra. Miche började med att plocka upp fyra fiskar på bara en halvtimme och en av de var en skapligt stor fisk vid namn Travelly-nånting... Resten av dagen var dock ett enda stort tomrum när det gäller fisket. Uffe lyckades till slut fiska upp en liten rackare, så liten att kaptenen på båten fnissade "vely small!" samtidigt som han plockade av Uffes enda fångst från kroken. Trots den dåliga fiskelyckan var det en skön dag, inte minst för att vi bekantade oss med Micke och Ann-Sofie från Stockholm. De beklagade sig ungefär lika mycket som oss över fiskarnas ovilja att nappa, men vi hade i alla fall en skön dag ute på det guppande blå tillsammans.

Uffe hann också med att utnyttja sitt färska dykcertifikat och göra två dyk dagen innan vi lämnade ön. Dyken blev inte riktigt lika spektakulära som i Malaysia, men de bjöd på lite nya upplevelser under ytan och det ballaste var nog att dyka genom en liten grotta bland korallerna. Sen lämnade vi alltså ön och begav oss mot resans sista mål, Bangkok. En båtresa in till fastlandet, några timmar med Thailands MC-knuttar i en pittoresk hamnstad och ett fräscht nattåg senare anlände vi till slut givetvis i närheten av alla våra kära turisters galna smältdegel Kao San Road.

Nu har vi traskat runt här på Bangkoks gator i två dagar, vi har varvat den obligatoriska shoppingen med lite kultur. Grand Palace och en enorm liggande guld-Buddha har vi hunnit med att besöka än så länge, med funderingar på att sista dagen besöka National Museum. Vi håller också så småningom att anpassa oss till det svenska samhället här, eftersom det känns som ungefär hälften av människorna på gatorna häromkring i turiststråken pratar svenska. För övrigt har det blivit mycket "no thanks" till alla hala försäljare, mera Thai-mat i magen och lite njutande av efterlängtad AC på hotellrummet.

Nu är det alltså bara cirka två dygn innan vi lämnar Bangkok och vår resa tar slut. Varvet runt jorden fullföljs i och med att vi för sista gången reser västerut och landar där hemma. Eller ja, vi ska njuta några sköna timmar på Heathrow/London innan vi landar på Arlanda igen. Vi har upplevt så otroligt mycket de senaste fyra månaderna. Det vi har skrivit ner på bloggen längs vägen är en hyfsad sammanfattning av vad vi varit med om, men den ger ändå långt ifrån en heltäckande bild av vår resa. Det ni - våra fans - fått nöjet att läst om på bloggen kan jämföras med en 14tums svart/vit mono tv när det som vi fått uppleva under resan är jämförbart med Cosmonova, 5.1 THX surroundljud med lukt och vibrationer i sätena. Alla de platser vi besökt, människor vi träffat, kulturer vi stött på och självklart alla upplevelser är något vi alltid kommer ha med oss i livet. De senaste fyra månaderna har varit bland de mest händelserika någonsin och intrycken har aldrig slutat hagla över oss. Allt från hustaken i Philadelphia, skyskraporna i NYC, favelorna i Brasilien, saltöknen i Bolivia, Inkaruinerna i Peru, till äventyren på Nya Zeeland, surfingen längst Gold coast i Australien, paradiset Perenthian Island i Malaysia, liggande Buddha i Bangkok för att bara nämna några. Att ha fått uppleva världen på det sättet vi fått är något vi aldrig kommer glömma eller försumma. Men trots att vi haft en helt underbar tid ute i världen har vi saknat familj och vänner hemma i det avlånga landet. Det ska bli grymt kul att träffa alla igen, så hoppas ni känner samma sak, för om bara ett fåtal timmar landar vi på våran start/slutdestination med höga förväntningar om stora leenden och öppna famnar!

Så från oss alla till er alla, en riktigt god jul!

Förlängning i paradiset

Sist vi skrev var vi på väg att lämna Perhentian Islands och Malaysia och bege oss norrut till Thailand. Men vi hade svårt att lämna Perhentian, så vi stannade ytterligare 5 dagar och sammanlagt spenderade vi 10 nätter i paradiset. Det var flera saker som gjorde att vi höll oss kvar på Perhentian. Dels kom solen tillbaks och gjorde livet lite lättare igen, men framförallt träffade vi fler sköna människor som gjorde att vi inte hade nån anledning att brådska vidare till Thailand. En annan sak som gjorde att vi stannade lite längre var att vi väntade på att en postförsändelse innehållandes Uffes mobiltelefon. Den glömdes nämligen på ett hostel i Kuala Lumpur, men efter många om och men visade det sig väldigt svårt att skicka den. Så vi har gjort upp med svenskan Lisa, som ska hem till Svea via KL i slutet på maj plockar med den sig hem. Så Uffe är nu utan mobil resten av resan, men värre saker kan ju hända.

Vi fortsatte börja dagarna uppe på Blue Roof, vilket oftast innebar en frukost med tillhörande skön havsutsikt och lite skitsnack med Anna & Anna. Vi träffade på lite folk då och då längs stranden, som är så pass liten att man känner igen folk redan efter ett par dagar. Vissa blev vi närmare vänner med än andra och vårt nya umgänge på ön blev en italienaren Luca, malaysiskan Nathresa, belgaren Kevin och chilenaren Antonio.

Luca är en riktigt härlig karaktär, med det där äkta italienska i sig, som just sålt av sitt framgångsrika konsultföretag och gett sig ut på 3-årig resa runtom i världen. Vi vek oss till skratt när han slängde ur sig citat efter citat på italiensk-klingande engelska som "This spaghetti sucks man, it's disguisting! This is a recipe how not to make spaghetti ever again!" när vi åt fried noodles, som kanske inte var helt al dente, men ändå var helt ätbara. Och då ska vi inte tala om vilken underhållning han bjöd oss på på dansgolvet, där snackar vi energi...

Nathresa är en malaysisk tjej med bruna stora ögon och sött leende. Hon blev en i killgänget med detsamma och hon kom med malaysiska mat- och drinktips så vi killar fick smaka lite på den inhemska kulturen.

För att inte trötta ut er med mer personbeskrivningar så kan vi bara konstatera att Kevin och Antonio också var ett par sköna människor att hänga med på en strand i Malaysia.

Hursomhelst så lämnade vi till slut Perhentian Islands och begav oss mot Thailand i onsdags. Efter en dags resande hamnade vi i Krabi, där vi spenderade en natt för att sedan bege oss till en av de närliggande beacherna, Hat Ton Sai. Vad vi hade hört om Ton Sai så skulle det vara en skön strand inramad av höga bergsknallar, som gjort för klättring och ett bra ställe för att ta sig ut att dyka i havet. Tyvärr var det inte riktigt som vi tänkt oss. Det började redan när vi hoppade av båten som tog oss till stranden, vi fick traska i decimeterdjup lera in till själva sandstranden. Väl där märkte vi att de flesta ställena antingen var nedstängda eller gapade tomma på folk. Lägg därtill ett ihållande duggregn och misären var total! OK, misär kanske är att ta i, men efter Perhentian hade ju våra krav höjts en aning och Ton Sai var inget mysigt ställe, så vi bestämde oss för att dra vidare till östkusten redan nästa dag.

Så efter att igår ha transporterat oss ännu en dag har vi nu kommit till Koh Tao, en ö utanför Thailands sydöstkust. Här är det faktiskt riktigt fint, men inte riktigt lika smått och gemytligt som på Perhentian. Här kryllar det både av moppar och det finns mer än ett 7-Eleven. Men vädret är nice, vi har hittat en skaplig bungalow och det verkar finnas en hel del att göra här. Så vi trivs och frodas igen efter ett liten plump där nere i Krabi.

Vi har insett att det snart bär hemåt mot Svea igen, ojoj vad tiden rullat på snabbt de senaste veckorna! Men först ska vi passa på att njuta rejält här i solen på Koh Tao innan vi drar till Bangkok och sedan hemåt om sisådär en och en halv vecka. Så vi ses snart, och tills dess; ta det lugnt med brännan och njut ordentligt av era bananpannkakor!

Parenthian Islands = Paradis

Det blev faktiskt precis som vi hade tänkt oss, när vi lite lessa på storstadshetsen satt i Kuala Lumpur och såg fram emot paradiset på Perhentian Islands. Efter en lång bussresa och övernattning en natt på ett hostel i staden Kota Barhu anlände vi nästföljande morgon till Perhentian Islands. Efter att vi hoppat ur båten och vadat in i det 30-gradiga klarblåa vattnet till sandstranden, traskade vi längs stranden och letade upp en billig bungalow. Vårt hem här på ön ligger en liten bit upp i ena ändan av den långa sandstranden och vi har givetvis havsutsikt! Efter att ha lastat av ryggorna var det ganska skönt att hoppa i plurret och bara njuta av stället vi hamnat på.

Perhentian Islands består av två öar, en stor och en liten. Vi bor på den största stranden på den lilla ön, men det är fortfarande ett lugnt och avslappnat och ingen vidare turisthets, ett skönt ställe helt enkelt! Längs stranden ligger restauranger som serverar riktigt bra asiatisk mat, bungalows i olika former och några dykcenter. Uffe slog till på en tredagars kurs för dykcertifikat och inkasserade igår sitt dykcertifikat. Förutom att ha lärt sig alla nödvändiga färdigheter och utrustningar har dykningen bjussat på alla möjliga färgglada fiskar, stingrockor och andra små varelser runt korallerna. På första dyket räddades dessutom en sköldpadda som hade fastat i en liten repstump bland korallerna - special moment!

Dagarna här har förflutit i ett minst sagt lugnt tempo och vi har lärt känna en del folk på ön, både locals och turister. Första dagen när vi promenerade över till andra sidan av ön stötte vi ihop med Michels namne Michelle, en färgstark malaysisk tjej som varit runt en hel del i världen och som bl.a. jobbat med ABB i Malaysia. Av denna anledning kunde hon några ord svenska, ett av dessa var "lappsjuka", som hon förklarade att hon fått efter för lång tid borta från civilisationen under en fjällvandring när hon var i Sverige en gång i tiden. Första gången vi träffades slutade med att Michel och Ulf avslutade natten på hennes veranda med lite mer Monkey juice (smakar lite som vodka med vaniljcola, malay style) och Michel däckade hos henne. På morgonen säger hon sen att hennes son varit förbi och tydligen gett Michel arga blicken för att han sov i hennes säng. Vi hade ingen aning om att hon hade en son, vi antog att hon var runt 25 men det visade sig att Michel legat och snugglat med en 37årig Malaysiska ;) En upplevelse rikare..
Sonen som gav Michel arga blicken är 17 år och heter Yngwie (efter en viss gitarrlirande Malmsteen).

Vårt stamhak här på Perenthian Islands har inte ett, inte två utan hela tre namn; Mohsin Chalet, Blue Roof och Tummy Rumbles. Det är ett avslappnat ställe där de anställda minglar med gästerna och vi har nu kommit till det stadiet att vi är tjenis med de flesta som jobbar här. Två av de anställda är Brommatjejerna Anna och Anna, två gladflummiga tjejer som varit här på ön i snart två månader och rest runt i två år. När vi har lite fritid (dvs nästintill hela tiden) så händer det lätt att man tar sig upp till restaurangen och hänger med Anna och Anna. Vi är uppenbarligen inte de enda som gör som vi för vi har träffat lite annat folk här också, bl.a. Lisa från Göteborg och hennes malaysiska pojkvän Riza. Lisa har valt att skriva sin C-uppsats här vilket vi antar kan bli rätt klurigt när man hör havets vågor utanför dörren och solen står i zenit. Men å andra sidan så kanske vågor och sol är att föredra framför regn och rusk. Pojkvännen Riza jobbar på stranden som arrangör för bl.a. snorkel- och fisketurer.

En kul överraskning för Michel var när vi hängde på andra sidan ön på Coral Bay. Ett bekant ansikte dök upp i närheten av vårt bord och Miche var tvungen att tänka till innan han ropade hennes namn. Det var Maria från Rudbecksskolan som spelar volleyboll tillsammans med Lena (Hallbergs gamla flamma). De hade inte setts sen år 2000 så de utbytte gamla minnen och delade med sig av storys kring deras gemensamma bekanta.

Vi har nu spenderat sex dagar här på ön och tyvärr har de första fyra dagarnas dagarnas underbara väder nu försvunnit och bytts ut mot grå himmel och regn. Paradiset gör sig inte alls lika bra i tråkigt väder och vi har hört att det ska hålla i sig ett tag till. Så i morgon tar vi och packar ihop och reser någon annanstans. Var någonstans är inte helt klart än, men vi siktar norrut mot Thailand och ser var vi hamnar...

Ta vara! Kramar

Svettigt i Kuala Lumpur

Det blev lite knasigt med bloggandet nyss, vi hade en som låg på lager på Miches laptop och orkade inte skriva en ny när vi uppdaterade förra gången. Men hursomhelst, denna gång är vi tillbaks i och skriver lite mer live. Så, nu har vi alltså spenderat tre dygn i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Jämfört med Singapore tycker vi att det är aningen trevligare här. Tiden har mest gått åt till att strosa runt i de gigantiska köpcentrumen och fynda diverse saker och svettats ute bland alla asiater på gatan. Det är konstant över 30 grader och fukten ligger inte bara i luften, utan även innanför kläderna, så det är faktiskt ganska skönt att fly in i AC-kylan inne i alla shopping malls. Det har blivit en hel del promenerande runtom i stan, så vi har fått oss en hyfsad sightsseeing av de centralaste delarna, med de skyhöga tvillingtornen Petronas Towers ständigt vakande över oss.

Men vad har vi då fyndat? Uffe har gått loss på lite diverse, mest kläder och lite sånt därnt klassiskt krims krams som klocka och solbrillor. Miche har kört stenhårt på att hitta en bra systemkamera till ett billigt pris och efter mycket om och men sitter han nu nöjd och glad och pillar på sin nya skönhet, som nyss inhandlades. Det har varit minst sagt en lång resa för att få den i hand. Inte bara med tanke på allt prutande och all research runtom i köpcentrumen, men framförallt för att ett missförstånd från Handelsbanken gjorde att de spärrade Miches bankkort istället för att skicka honom en ny PIN-kod. Denna lilla fadäs betyder att Pappa Ulf får bistå med sitt konto så länge och ge Miche en och annan veckopeng emellanåt.

Imorgon bitti lämnar vi Kuala Lumpur och allt vad asiatiska storstäder innebär och beger oss till Perhentian Islands. Perhentian Islands ligger långt norrut längs Malaysias östkust och det ska tydligen vara såna där härliga paradisstränder och allmänt laid back där. Det ska ärligt talat bli riktigt skönt att lämna storstadspulsen nu, visst är det gött med billiga prylar, alla bekvämligheter i närheten och häftiga skylines. Men vi ser verkligen fram emot att byta ut "massas, massas, sir?" och smogen mot lite lugn och ro, kritvita sandkorn mellan tårna och frisk luft nu!

Hoppas det rullar på bra där hemma! Vi saknar er alla!

Singapore i våra hjärtan

Denna blogg skrevs på bussresan mellan Singapore och Kuala Lumpur, dvs i onsdags så ta det för vad det är.

Singapore är en rätt underlig stad. Den har som så många andra storstäder en mäktig skyline med höga bankskrapor i citycentrum, men där finns också stadsdelar som Little India (där vårt hostel låg), China Town och en konstgjord ö som heter Sentosa. Man fick uppleva ett och annat märkligt under vår fyra dagars korta vistelse.

Vi spenderade ganska mycket tid i Sim Lim, ett 5-vånings köpcentrum med enbart elektronik, billig sådan. Letade man efter en produkt så fick man olika prisuppgifter på olika ställen så det var verkligen läge att pruta, som verkligen passade oss ypperligt då det faller sig helt naturligt för oss svenskar... Vi gick runt på Sim Lim i timtal under vår vistelse men det slutade med att vi inte köpte mer än en hörlursadapter till Michels mobil för 25kr och en kameraväska till Ulf. Enligt rykten och sägen är det nämligen ännu billigare i Kuala Lumpur dit vi är på väg just nu, vi sitter på bussen som nyss tog oss över gränsen.

Little India var en rätt kul upplevelse. Inte bara för att det myllrade av indier, inte heller för att det inte fanns några kvinnor ute, utan enbart män. Det mest uppseendeväckande var att man ibland kunde se män gå hand-i-hand, och då menar vi inget illa mot the gay community, men när man ser tre (3) män gå hand-i-hand så höjer man lätt på ögonbrynen och visst börjar det dra i mungiporna av bara själva tanken? Dessutom låter det jäkligt kul när indier försöker sig på engelska. Vi blev så pass förtjusta i indierna att det slutade med att vi köpte tre skivor och en film som damen i kassan rekommenderade, hur skulle man kunna motstå?! Kolla riskaka för en visuell upplevelse.

China Town var väl ungefär som China Town i New York; ett evigt "Hello mister, massage for you sir, ten dolla", ett myller av småbutiker som sålde tyger med kinesiska broderingar, små fake-handväskor, skärp med BMW-loggan (alltid lika inne), ja ni förstår nog.

Sentosa är en liten ö belägen i utkanten av Singapore och utgör den sydostligaste delen av Sydostasien, dit singaporianer åker för att relaxa. Det var i våra ögon inget märkvärdigt, lite väl artificiellt. Det blev svårt att njuta av stranden då det fortfarande brummade grävskopor som fixade till sandstranden och horisonten bestod av en industrihamn med ett 50tal stora båtar lastade med containrar. Inget paradis direkt. Sloganen "Ten minutes from the city centre, million kilometers from stress" höll inte riktigt. Däremot fick vi se duktiga delfiner hoppa och ha sig i vattnet på delfinshowen som kostade alldeles för mycket för att oss, så vi la oss ner i sanden intill en dörr som skulle hålla icke-betalande ögon utanför show-arenan. Som backpacker i tre månader har man ju snappat upp en del tricks för att spara en slant så vi kunde se showen ändå ;)

En kväll när vi kom tillbaks till hostelet såg vi på deras anslagstavla en annons där det stod "10 cacausian guys wanted for TV recordning" och att man skulle bli betald 100 singaporedollar (ca450kr) för att agera statist under en dags tv-inspelning. Vi var båda sugna på att tjäna en extra liten hacka att fylla på den sinande reskassan med, men det fanns bara en plats kvar. Eftersom Uffe är en naturlig skådespelartalang med karisma så att det räcker och blir över var det han som fick sig en inblick i asiatiskt lågbudget-skådespeleri. Själva statistjobbet gick ut på att stå och dansa (utan musik) med några asiatiska damer på en nattklubb och låtsasmingla i baren. För er som följer Singapores TV-utbud så ska ni hålla utkik efter programmet Tab TV, som kommer att visas i Juli.

I helhet var Singapore en kul stad att besöka, men fyra dagar räcker gott och väl och vi ser fram emot Kuala Lumpur och sedan den Malaysiska östkusten som tydligen ska vara fantastisk.

Ta vara! Kramar

Surfing along the east coast; "Soooo good!"

OK, det här blir ett långt inlägg, så håll i er - det är värt varenda rad! För att inte tala om bilderna.

Medans Uffe var på sin de-tour i Canberra drog sig Miche iväg från Bondi tillsammans med Fredrik mfl till Wollongong och mötte upp med Hannes, Katarina och deras flatmates Henrik och Matilda. Wollongong är en mindre stad ungefär 2timmar med bil från Bondi där surfandan var lika påtaglig. Vi hade grillkväll första kvällen på deras nyinköpta supergrill och resten av dagarna präglades av stranden, havet och allmänt slappande. Efter några tillbakalutade dagar anslöt Ulf till det glada gänget i Wollongong och glädjen spreds sig ytterligare mellan oss ;) Sunshineboy had made his entrance!

Passande nog fick våra klasskompisar påsklov lagom till vår sista vecka i Australien så vi spenderade den med en veckas road trip längs kusten norr om Sydney. Vi var 12 stycken glada påskfirare, som gav oss iväg ut på äventyr på skärtorsdagen, i tre bilar med surfbrädor på taket. Våra 10 kompisar på resan var Hannes, Katarina, Fredrik, Åsa, Matt, Luke, Pierre, Jonas, Henrik och Matilda. Desstuom mötte vi bitvis under vägen upp våra Bondi-bekanta Niklas, Maria och Sara, så vi var ett stort gäng som åkte runt och hade det bra.

Dagen innan det bar av på road trippen hann vi med att turista lite i centrala Sydney också. Det blev lite promenerande runt vattnet vid Operahuset och Harbour Bridge i solskenet innan vi mötte upp med Fredrik och Åsa i Bondi och packade in oss i deras Fårrd. Vi jobbade oss sedan upp efter kusten med lite stopp här och var, det blev lite surfande på fina stränder och övernattning i både bil, tält och i en fin lägenhet i Surfers Paradise hemma hos Fredriks gamla kompisar Viktor och Jakob. Mest tid spenderades i Surfers Paradise och i Byron Bay. Surfers är lite mer av en artificiell stad som påminde oss mycket om Las Vegas, en storstad som inte riktigt passade in i resten av surf-kulturen runtom i landet med alla dess neonljus och stylade bilar. Men med tanke gästvänligheten hos Viktor och Jakob och boendestandarden blev det några sköna dagar ändå.

Efter Surfers Paradise tog vi oss en bit ner efter kusten till det lite mer avslappnade Byron Bay, en surfby med backpackerinriktning skulle man kunna beskriva det som. Där tog vi in på en camping och tältade tillsammans med vänner och några håriga spindlar, som var ivriga att välkomna oss genom att bygga gigantiska nät i anslutning till vårt tält. Dagarna i Byron bjöd på body-boarding (vi har inte riktigt blivit de hardcore-surfare som vi hade tänkt oss) och lite solande emellanåt. Vi fick även se några spralliga delfiner i vågorna. På kvällarna blev det lite mer livat, där dansande på borden var en av de vinnande ingredienserna. Förutom Fredrik, Katarina och Hannes dök även två andra STS-are upp, nämligen Rebecka och Carro. Ganska häftigt att kunna ha en utekväll i Byron Bay med 10% av STS-klassen. Världen är liten, STS nätverkade som aldrig förr.

Fredagen den 13:e tyckte vi var en passande dag att åka hela vägen tillbaks till Sydney i Fredrik och Åsas Fårrd. De knappa 80 milen bjöd på en del hastiga uppvaknanden då livet nästan passerade i revy, men vi kom hursomhelst helskinnade tillbaks till Sydney och kunde tacka förarna för en underhållande resa. Det var en riktigt lyclad road trip som vi fick tillfälle att följa med på och den avslutades med att gå ut och träffa gänget en sista gång i Bondi. Vi fick en hel drös med kompisar, som vi hoppas få se i Sverige framöver också.

I skrivande stund har vi lämnat Australien och påbörjat det sista kapitlet på vår resa, d.v.s. Sydostasien. I går kväll landade vi här i Singapore, där vi förmodligen spenderar en 2-3 dagar innan vi jobbar oss upp i Malaysia och senare Thailand. Här är det konstant över 30 grader och det enda vi har hunnit med hittills här under vår första förmiddag i Singapore är att kika på all billig elektronik. Är det förresten någon av er där hemma som vill göra en bra deal i elektronikväg, så hör av er! Digitalkameror, datortillbehör, mp3-spelare m.m. ligger oftast runt 2/3 av svenska priser och vissa prylar kostar runt halva priset. Du kan t.ex. få en PS3 60GB för 3700kr - och det innan vi ens försökt pruta på priset.

Förutom att shoppa ska vi spendera de resterande veckorna med lite lugnare tempo på fina stränder, förhoppningsvis ta dykcertifikat och bara smälta in i den asiatiska pulsen. Hoppas ni där hemma har det lika bra som vi har här, och om inte så blir det det om 5 veckor då vi landar på ARN igen.

Surfing roadtrip baby!

Hej alla glada manniskor dar hemma! Hur ar allt?! Detta inlagg kommer vara kort och harligt koncist men som alla vet, no news are good news!

Vi sitter pa ett internetcafe i Surfers Paradise och ska bege oss ner mot Currumbinstranden dar vagorna bryter perfekt :) Vi har inforskaffat oss en bodyboard som tar oss min mot land med vagorna, hur kul som helst!! Vi ar ett glatt gang pa 12 pers fran Sverige, UK och Danmark och vi spenderar dagarna med surfing, beaching, slappning och lite bilakande. Pa vagen till Surfers Paradise har vi stannat till pa olika stander for att testa vagorna och pa hemvagen tillbaka till Bondi (Sydney) ska vi spendera tva dagar i Byron Bay dar vi stannade till pa vagen upp hit och blev blixtforalskade.

Vi lovar att komma med ett langre blogginlagg och aven masas foton senare, men som ni sakert forstar vill man inte sitta pa ett internetcafe nar man har sa mycket annat kul for sig!

Kram kram

PS till alla studenter: Glom inte att soka till hostens kursen senast 15 april.

Detour till Canberra

Nu har vi aterigen delat pa oss ett tag, medan Miche valde att stanna lite mer i Sydney och sedan dra ner till Wollongong tog undertecknad bussen till Canberra for att traffa lite gamla svenskbekantingar. Har i Canberra har jag bott hemma hos Seb Dunne, en australiensisk orienterare som jag traffade i hostas nar han var utbytesstudent i Uppsala. Sjalvklart har det bjudits pa mycket aventyr de fem dagar jag har varit har.

Forsta dagen fick jag lite sightseeing av Seb i den australiensiska huvudstaden och sen, medan Seb var pa forelasning, tog jag och sprang en svang i skogen och sjalvklart ville kanguruerna vara med och springa med mig. Pa lordagen var jag med och tavlade i en 12timmars multisport-tavling i och runtom Canberra, jag var i lag med Seb och en amerikanska vid namn Rowena som Seb kanner. Det var en mycket handelserik dag da vi tog oss runt Canberra genom att cykla, springa och paddla kajak fran 8 pa morgonen till 8 pa kvallen. Sjalva tavlingen gick ut pa att samla sa manga poang som mojligt vid olika checkpoints under dagen, forutom de vanliga kontrollpunkterna hann vi bl.a. med att bowla, spela alfapet, ata pizza och dricka en smoothie innehallande ol, hallondricka, mjolk och citron. Vi tog inte tavlingen sa blodigt, utan cruisade mest runt och njot av det fina vadret, men anda lyckades vart internationella lag lagga beslag pa tredjeplatsen i mixklassen.

Dagen efter den langa multisporttavlingen spenderades med att softa hemma hos Seb, med biljard, bad i poolen, tennis och BBQ med ett gang vanner till Seb - mumma! Igar traffade jag Grant, som var min larare/tranare under mina tre gymnasiear i Sandviken, han har nu flyttat tillbaks hit till sitt hemland och trivs bara bra i sin fina nya lagenhet tillsammans med flickvannen Shannon. Vi gick ut och moffade vegetarisk pizza och han halsade sa mycket till alla svenskar dar hemma! Annars har dagarna flutit pa ratt lugnt har i Canberra, det har blivit lite hangande pa universitetets cafe och nagra stunder i tv-soffan emellanat ocksa, vilket aldrig sitter fel! Det har varit fem riktigt skona dagar har i solskenet i Canberra, mycket tack vare Seb och alla hans vanner!

Nu ikvall ska jag ta bussen till Wollongong och mota upp med Miche, som ar hemma hos vara svenska klasskamrater Katarina och Hannes som pluggar i Wollongong just nu. Ska bli kul att halsa pa lite dar!

Reunited in Australia

Hej hej allihopa!

Nu har vi aterforenats efter tva veckor med skilda resvagar. Efter att vi delade pa oss och den obotliga tomheten satte in och hemsokte oss under tva veckor har vi nu aterfunnit varandra och insett att ying verkligen kompletterar yang. Well, hursomhelst... Nu befinner vi oss alltsa bada i Bondi, en stadsdel av Sydney, dar laidback living och surfing praglar vardagen.

Miche kom hit redan i torsdags och har sedan dess bott hos var klasskamrat Fredrik och hans flickvan Asa, medans han forsokt styra upp ett jobb. Efter nagra dagar hade han fixat sig ett fint jobb pa ett cafe har i Bondi, trodde han... Men det visade sig att Miche inte hade ansokt efter ratt papper (arbetsvisum), utan akt i en riktigt slug falla och ansokt efter en guide till hur man soker arbetsvisum for 49 skona dollar. Sa nu star han pa ruinens brant och gar pa angor. Na, men sa illa ar det anda inte, men man kan saga att hela jobb-grejen rann ut nanstans i sanden har pa Bondi Beach igar...

Miches sista dagar i NZ spenderades tillbakalutat pa Coromandelhalvon, i Whitianga, dar han hookade upp med nagra backpackers, bl.a. en standigt leende japan som hette Yoshi (vad annars) och en underbar skotska ;) Han hade hursomhelst nagra skona dagar med solsken och fina strander dar, innan det bar av mot Australien. Ulfs andra vecka i NZ innebar mer harlig road trip med Johan. Efter nagra dagar med awesome MTB i Rotorua rullade den vita Toyotan norrut ut till Coromandel-halvon, dar ett par riktigt fina dagar med solsken, vackra beacher och lite mer traning avverkades. Helgen spenderades sen i Auckland, hemma hos Johans kompis Fiona. Hojdpunkten dar var nog kajaksurfingen, da det surfades med sma kajaker i meterhoga vagor. Ulf visade grymma skills och lat vagorna ta honom dit de ville och inte riktigt tvartom, men det var hursomhelst skitkul!

Nu funderar vi lite hur vi ska lagga upp vara narmaste tre veckor har i Australien. Vi har konstaterat att gratis ar gott, nu nar planboken blir smalare och smalare. Sa forhoppningsvis ska vi kunna bo lite hemma hos har och dar. Vi ska definitivt halsa pa Katarina och Hannes (vara klasskamrater som ar pa utbyte) nere i Wollongong. Annat som star pa schemat ar att vi ska forsoka bli surfare, for kropparna har vi ju redan, bara att lara sig sta pa bradan ocksa. Ulf ska nog ocksa ta en svang ner till Canberra och halsa pa Seb och Grant, tva gamla svenskbekanta aussies. Varan resa ar alltsa inte helt utstakad an, men som sa ofta annars, sa loser det sig nog bara bra utefter vagen.

Efter att ha hangt med pa lite morgonsurf med nagra surfarvanner till Fredde nere pa Bondi Beach nu pa morgonen har solen borjat titta fram. Sa vi ska bege oss ut och kanna av surfvibbarna. Ta vara pa er dar hemma och njut av varsolen, som vi i arlighetens namn faktiskt saknar en aning. Men hostsolen har varmer ratt bra anda.

Pa road trip med Johan

Hey hey! Sa var det dags for en lagesrapport fran Uffe har fran Nya Zeeland. Som bekant har jag och Miche nu delat pa oss har i Nya Zeeland. No hard feelings, det ar ju bara sa att vi helt enkelt har lite olika intressen, Miche ar inte riktigt lika outdoor som jag och darfor kor vi lite olika race just nu.

Jag har ju traffat pa min gamla van Johan har och vi rullar omkring i hans fina vita Toyota Hiace arsmodell 85, som ar ombyggd till husbil. Vi borjade med att tuffa norrut fran Auckland och akte hem till Neil(en gammal kompis som jag traffade nar jag var har i NZ for tre ar sedan), dar vi stannade ett par dagar. Sen, efter att Miche lamnade oss, akte jag och Johan vidare norrut och spenderade ett par fina dagar med lite traning. Vi sprang bl.a. en skon runda ut pa Cape Brett, en udde som sticker ut i Stilla havet pa ostkusten. Den tog 4,5 timme fram och tillbaka, exklusive en harlig lunchpaus ute pa uddens spets dar Stilla havet bredde ut sig i solskenet.

Efter det rullade vi ner och spenderade en natt i Auckland igen och traffade pa Miche en snabbis, innan han tog sig ut pa Coromandelhalvon for nagra dagars softande. Jag och Johan fortsatte soderut till ostkusten och staden Tauranga, dar vi cyklade MTB och paddlade kajak med Neil och hans flickvan Karyn. Vi bodde dar en natt hos Karyns foraldrar, det ar bara att tacka och ta emot nar de gastvanliga nya zeelandarna bjuder till. Att det sen fanns en mamma i huset som visste hur man skamde bort ovantade gaster var en skon bonus!

Igar kom vi till Rotorua, som ligger ganska centralt har pa nordon. Har finns, om man ska lita pa vad vissa nya zeelandare sager, ett av varldens finaste omraden for att aka MTB. Och efter att vi igar var ute och rullade fram i skogarna kan man inte annat an halla med, grymt fina cykelstigar och rolig akning! Gastvanligheten fortsatter, vi bor just nu hemma hos Brent, en annan gammal kompis fran forr. Vi har faktiskt bara sovit tva natter i husbilen an sa lange...

De sista 5-6 dagarna jag har har i NZ kommer formodligen att fortsatta i ungefar samma skona och avslappnade stil som senaste veckan, d.v.s. lite traning, lite cruising med Toyotan, lite aventyr och kanske klamma en glass i solskenet daremellan. Jag har fatt lite SMS-rapporter fran Miche och han verkar trivas finemang dar borta pa Coromandel! Han kommer forresten att dra till Sydney nagra dagar innan mig innan vi aterforenas dar om en vecka igen.

Nu ska jag ta och tvatta lite klader och ladda lite telefon och sant dar, bra att bo hemma hos!

Hoppas ni har det bra dar hemma, verkar ju va varvarme och sant dar pa gang har jag hort! Ciao sa lange!

På fri fot

Michel slutade aldrig att förbluffas av Ulfs och Johans kunskaper kring natur och djur. Ulfs skarpsinniga yttrande "man hör på syrsorna att det är varmt ute" tyckte Michel var snillrikt, trots att Michel på egen hand många gånger kopplar en sol och blå himmel till just värme. Men vill man lyssna på syrsorna för att känna av temperaturen så kan man ju göra det om man vill.

Ett stående skämt under roadtripen på Nya Zeeland var att Ulf och Johan gärna poängterat - med en smula sarkasm i rösten - "det är väl nåt för dig Micha" när de precis pratat om en joggingtur som eliten springer på 8 timmar, en kraftig, vild fors eller liknande.. Sen skrockar Johan och Ulf ikapp och mycket riktigt klappar de varandra på axeln med jämna mellanrum.

Nej, nu har Michel fått nog av skogsstigar, kompass och cykelbyxor så han har bestämt sig för att starta en ny epok och resa på egen hand. Michel byter nu till förstapersonsperspektiv eftersom han tycker det känns olustigt att skriva om sig själv i tredjeperson. Jag var nyligen på Kilroy och ska bytte mitt avresedatum till Australien, flyttade fram det några dagar och kommer att vara nästan en hel månad i The land down under istället. Men innan jag åker över till Ozzieland ska jag iväg till Whitianga som ligger på östkusten här i Nya Zeeland, mest för att dega och luta sig tillbaks. Det här med skogsdungar och trädklättrande gnagare var tydligen inte riktigt vad jag skapats för. Dessutom kände jag mig lite i vägen för Johan och Ulf, eller inte i vägen men jag såg hur lyckliga de var när de sprang i skogen så jag bestämde mig för att låta de leka själva.

Just nu sitter jag på ett Starbucks och avnjuter en 5dollars-latte, fint de! Ibland får man unna sig själv lite lyx, dessutom har jag bestämt mig för att hitta ett jobb i Australien men mitt visum tillåter inte mig att jobba. Kanske får bli lite under-the-table-jobb.. Hörde att vårvärmen hade kommit till Sverige! Saknar den känslan lite när vägarna börjar bli torra och det blir tillräckligt varmt för t-shirt. Men som substitut träffar jag snart mina klasskamrater i Sydney och Wollongong och får känna av australiensisk sommarvärme istället.

Ta hand om er! /michel

Uppe i luften

Efter att ha lämnat Samir och Los Angeles bakom oss så har det nu burit av mot Nya Zeeland. De sista dagarna i L.A. har varit ganska avslappnade, vi hängde lite vid Samirs pool, kollade nästan in Universal Studios (inträdet kändes lite för dyrt) och har glidit runt lite här och där runt Hollywood blvd.
Vi mötte upp med Miches bror Norbert en dag och gick ut på något som tydligen skulle vara en av L.A:s hetaste klubbar just nu. En annan kväll träffade vi Ulfs kompisar Matilda och Pia, som kör lite au-pairande i L.A. Vårt oflyt med kontokort har också fortsatt, då Miche blev av med sitt kort ett par dagar efter Ulfs bravad, det visade sig dock efter att det blivit spärrat att det var en yr kassörska som glömde att lämna tillbaks det. L.A.-vistelsen har annars varit en skön kontrast från Sydamerika, lite mer civilisation och lyx, precis som hemma i Sverige.

I skrivande stund befinner vi oss ovanför Stilla havet och har ca två timmar kvar innan vi tar mark i Auckland. Miche är den här gången litteratören medan Ulf sitter bredvid, okontaktbar och klistrad framför vårat nyinförskaffade Nintendo DS.

Som det ser ut just nu så kommer vi spendera första dagen/dagarna i Auckland för att känna av vibben lite, få lite storstadpuls så att säga. När vi fått vår dos lutar det åt att vi ger oss av på en roadtrip i sällskap med Ulfs kompis Johan Häll som även han är ute och reser och dessutom stolt ägare av en husbil. Ulf och Johans gemensamma nämnare är att de båda är orienterare, en egenskap Michel tyvärr inte delar med de... Roadtripen kommer därför att bestå av diverse stopp i norra delen av Nya Zeeland med skilda aktiviteter. Miches plan är ungefär som så att han spenderar mest tid på stränderna, paddlar kanot och på sin höjd klättrar lite i bergen medan Ulf och Johan också kan komma att ge sig iväg på sina intervallträningar, leta lite kontroller ute i skogen och jämföra kompass.

Detta inlägg måtte avslutas med ett stort tack till vår vän Samir som tog emot oss med öppen famn och såg till att vistelse till Los Angeles blev den succé som vi hade hoppats på! STORT TACK SAMIR! Vi ses i sommar!

Ta vara på Er! Kramar

"Maaad yall"

Tiden har susat iväg snabbt den senaste veckan. Vi landade i Los Angeles sent på måndagskvällen och efter att ha plockat ut en skön mini-van på Hertz mötte vi upp med Samir och Lars (som landade ett par timmar före oss) på Samirs hotellrum. Några dagar i L.A. och en roadtrip till Las Vegas senare så har det redan gått en vecka och i skrivande stund sitter Lars ovanför Atlanten på väg hem igen. Det har varit en bokstavligt talat fet vecka här på amerikanska västkusten och vi ska nu försöka sammanfatta ungefär vad vi haft för oss.

De första dagarna gled vi omkring i vår mini-van och spanade in stan i solskenet. Hollywood och Sunset boulevard, Venice beach, downtown och t.o.m. Compton har fått ovanligt fint besök av oss. Comptonbesöket var inte fullt så planerat men vår inte alltid så pålitliga GPS insisterade att ta oss till USA:s Rinkeby ändå.
Annars är Los Angeles ungefär som man sett det på TV och film, med stjärnorna i trottoaren på Hollywood blvd, biografer med röda mattor på premiärdagar och på gatorna, som kantas av palmer, vimlar det av feta jeepar och dyra sportbilar.

Lagom till helgen styrde Uffe, Miche och Larsie mini-vanen mot Las Vegas medan Samir stannade kvar i LA för att flytta in i sin lägenhet på Hollywood blvd. 4 timmars bilresa rakt ut i öknen tog oss till ”the Capital of Entertainment”, eller ”Sin City” som Las Vegas kallas. Efter två dygn i stan kan vi hålla med om att det stämmer ganska bra. Vi inkvarterade oss på ett Super8-motell ett kvarter från huvudgatan the Strip. Det är på the Strip det händer i Las Vegas, där har det fläskats på som mest: ca 15 feta komplex som vart och ett innehåller hotell, casino, shoppinggallerior, spa, nattklubbar m.m. Vi gick runt och förundrades över lyxen och pampigheten och stannade ibland till och satsade några dollar här och där på olika casinon.

Självklart gick vi ut och skakade rumpa på Vegas nattklubbar, det krävdes dock att vi först införskaffade de billigaste finskorna (fin-skorna) vi kunde hitta på Macy’s, eftersom det är ”strict dresscode” som gäller i Vegas. Första kvällen charmade vi folket på nattklubben OPM, skön stämning där! Ulfie, Miche och Mr Lars var de enda tre saltkornen insprängda bland all peppar, kryddigt värre if you know what i mean ;) Den andra kvällen blev det Pure istället, där Christina Aguilera hade efterfest efter sin spelning tidigare på kvällen. Pussycat dolls visade sina bästa moves för oss och vi fick även en liten glimt av självaste Christina uppe på VIP-avdelningen. Hon har konsert här i Los Angeles imorgon kväll och eftersom vi är tjenis-tjenis med fröken Aguilera numera antar vi att det dimper ner tre fribiljetter till morgondagens konsert.

Idag har vi, efter att vi lämnade Lars (som verkligen suktade efter tentapluggandet som väntar i Uppsala) och hyrbilen på flygplatsen tog vi en tripp till IKEA där Samir skulle införskaffa lite möblemang till nya lyan. Vi fick sköna Sverige-vibbar när vi gick omkring bland bokhyllan Billy och skrivbordet Mikael, självklart passade vi på att äta köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt också. Aldrig tidigare har vi varit så pass entusiastiska över svensk husmanskost, sanningen är att under ett svagt ögonblick fick vi lite hemlängtankänslor. Sen gjorde Uffe sin andra stora tabbe under resan då han glömde sitt bankomatkort i bankomaten efter att han tog ut pengar, vilket han kom på ca 5 timmar efter uttaget. Men det verkar som att ingen hade hunnit använda det innan det blev spärrat i alla fall…

Tjooooooooo len!

Hej da Sydamerika

Nu ar tiden inne att sluta at sydamerikasacken. Vara fem veckor har lider mot sitt slut, inom 16 timmar bar det av mot Los Angeles. Vi har sammanstallt en lista i bokstavsordning med ord som praglat varan tid har, ord som varit signigativa for varan vistelse. Det har ar Sydamerika for oss.

Argentina/Amigo/Anderna
Banan/Billigt/Bolivia/Bolivianos/Brasilien
Copacabana/Cocablad
Djungel/Detour
Earthspin/Español
Flätor/Fattigdom/Flaktar
Guider
Hanglas/Herrelosa hundar/Hostel
Iguacu falls/Inkariket/Indianer/Inkastare/iPod
Juice
Kristendom/Kors/Kamera
Lysrör/Latinos/Lima
Machu Picchu/Marco(Camillas kusin)/MellowYellow
Natur/Nattbuss
O (betyder eller pa spanska, ett av orden Ulf har lart sig)/Oreos
Papperskors med bajspapper/Prutning/Pacha mama (moder jord)/Paudimar/Peru
Quinuasoppa/Quechua
Rio de janeiro/Religion/Reais
Schemalagd elforsorjning mellan 19-21/Soles/Salta/Salt
Titicacasjon/Trekking/Tangorabatter
Uteliggare/Uyuni
Vattenkrig/Vattenballonger/Varme
Waterfalls
X-change money
Y (betyder och pa spanska, ett till av de ord Ulf har lart sig)
Zoo York (Miches troja has been everywhere)

Det jag (Miche) lart mig av min vistelse ar bl.a. hur pass stark den religiosa tron ar har. Overallt finns kyrkor, stora som sma, i storstader eller som sma skjul mitt i djungeln. I nastan varje taxibil, pa nastan varje port, egentligen overallt dar folk finns finns aven solblekta och nya dekaler som sager "Jesus alskar dig" eller liknande. I Rio tittar en stor Jesusstaty ner pa staden, samma sak rader aven i Cusco och sakerligen ett flertal andra stader och byar. Folk vander sig i storre utstreckning till en hogre kraft an hemma i Sverige, kan bero pa att det i storsta allmanhet rader ett hardare liv har, fattigdom ar nagot som praglar samhallet. Sjalvfallet ar det aven nagot kulturellt, nagot manniskor vuxit upp med. Lat oss bara saga att den religiosa tron ar en stor del av det Sydamerikanska samhallet.
Nagot annat som slagit mig ar de outvecklade systemen (forlat om jag later for mycket som en STS-student). I La Paz t.ex. finns minibussar som transporterar folk, men istallet for att ha utsatta stationer som i exempelvis Sverige sa finns en man/kvinna som star i dorroppningen pa bussen och skriker (ja, skriker!) ut namnen pa alla platser som bussen stannar pa.. Orka! Skrikande tar aldrig slut! Och det finns inte bara en san buss, det finns hundratals! Imagine.. Bara en sadan enkel sak som att kopa en tagbiljett kan ta upp till fyra timmar. Har man kopt en bussbiljett sa kontrolleras den ungefar 3-4ggr, ibland av samma person..(?) Ytterligare en sak ar att det aldrig finns tillrakligt med vaxel. Hardomdagen t.ex. akte vi taxi, den kostade 10soles, vi hade en 20a, killen hade ingen 10a i vaxel men det var tydligen inte hans problem. Sant hander jamt jamt jamt.. I det stora hela ar det Sydamerikanska samhallet skiljt fran det svenska, det som vi ar vana vid och vara normer, pa otaliga satt, men alla kan inte plitas ner pa varan enkla blogg. Som plädering sager jag att det varken ar battre eller samre har, bara annorlunda. Lagom svenskt och lagom diplomatiskt sagt..

Ta hand om er och njut nu av de ack sa fullt fungerande system hemma i Svea ;) Kramar fran Miche

Den nya, uppdaterade och battre bloggen!

Tja! Vi landade nyligen i Lima och sitter nu i "loungen" i vantan pa att fa ett rum pa hostelet SamayWasy. Vi har lugnat oss lite efter gardagens missode. Som bekant skulle vi fa tillbaks pengar fran varan agentur som inte holl mycket av det de hade lovat. Men inte nog med att vi inte fick nagra stalar tillbaka som utlovat tidigare sa motte de inte ens upp oss pa bestamd plats och tid. For att gora en lang story kort sa blaste de oss, hart! Pappa Gyula hade ratt, man ska aldrig lita pa nagon som ar oversnall och ler overdrivet mycket ;)

I och med att vi inom kort (2 dagar) lamnar Sydamerika bakom oss bestamde vi oss for en nystart pa bloggen, for your eyes only! Ett nytt kapitel pa resan, ett nytt kapitel pa bloggen.

Forovrigt ar det Miche som skriver detta, darmed sagt att jag mar battre! Toan och jag ar inte langre lika nara vanner.

Ta hand om er!
Ciao

Till Machu Picchu pa fyra dagar

Efter nagra dagar vid Titicacasjon tog var sista langa bussresa pa denna kontinent oss till Cusco, i "den heliga dalen", som den har delen av Peru kallas p.g.a. de manga Inka-lamningarna. Vi hade den saklart den maktigaste lamningen av de alla i sikte, Inka-indianernas gamla tillhall Machu Picchu. Eftersom den "vanliga" Inka-leden ar stangd for underhall under hela februari borjade vi kika pa alternativa satt att ta oss upp fran Cusco till Machu Picchu. Efter en del jiddrande med olika turistagenturer bestamde vi oss for att kora en fyradagarsutflykt upp till Machu Picchu med cykling och vandring.

Forsta bjod pa cykling pa en vag som paminde valdigt mycket om Death Road i Bolivia. Vi startade pa 4300 meters hojd och nar vi 6-7 timmar senare till slut hade tagit oss ner, efter mycket om och men, var vi nere pa ca 1700. Utsikterna var hisnande, men man holl helst ogonen pa vagen... Det som gjorde att turen ner tog lite langre tid an beraknat var att cyklarna kranglade och att var guide blev stoppad av polisen och skulle visa sin guide-licens som alla guider maste ha. Det visade sig da att var guide inte hade en godkand licens och alltsa inte var en fardigutbildad guide. Trots detta fick han till slut fortsatta, efter en del jidder med polisen. Problemen med cyklarna och guiden visade sig vara borjan pa en tour med massa service-missar fran turistagenturens sida...

Den andra och tredje dagen vandrade vi vidare mot Machu Picchu i en dal med massor av hoga berg omkring oss. Pa vagen sag och smakade vi pa massor av frukter och orter, coca-blad, avocado, mandarin, mango, banan, chilikrydda, kakao m.m. Kandes som att allt man behovde fanns vid sidan av stigen. Var stig slingrade sig langs bergskanter och langs med en stor danande flod, nagra ganger var vi tvungna att satta oss i en liten korg och fira oss over floden for att komma vidare. Vi fick ocksa frascha upp oss i en varm kalla langs vagen.

Den fjarde dagen agnades helt at att skutta runt uppe pa Machu Picchu, vi steg upp 04:30 pa morgonen for att komma upp till Machu Picchu lagom till soluppgangen. Det var en timmes tuff klattring upp, men nar vi val kom upp var det vart varje steg. Vi fick se Machu Picchus storslagenhet i ljuset av solen som segade uppfor bergstopparna och molnen som dunstade uppat mot himlen runtomkring oss, allt inramat av hoga bergstoppar. Vi strosade runt bland de grona platearna uppe pa bergskammen och kikade pa de gamla Inka-indianernas byggnadsverk mest hela dagen. Det ar en ganska haftig plats faktiskt, svart att beskriva med ord som vanligt, sa spana in bilderna.

Igar kvall tog oss sa tag och buss oss tillbaka hit till Cusco och eftersom servicen var dalig(daliga cyklar, olicensierad guide, bakfull guide, ingen sjukvard med, inget varmvatten som utlovat, en buss som inte kom, fel forhandsinformation m.m. m.m.) under touren agnade vi gardagens sista timmar at att jiddra med turistagenturen. Det gick sadar, men forhoppningsvis far vi tillbaks en del av vara pengar nar vi traffar dom igen ikvall... Trots dessa missoden hade vi en riktigt bra utflykt upp till Machu Picchu och humoret var pa topp mest hela tiden.

Imorgon lyxar vi till det och skippar for en gangs skull vart trogna bussresande och tar ett flyg ner till Lima. Dar ska vi spendera tva dagar innan vi flyger vidare till Los Angeles, dar vi ska fa bo hos Miches kompis Samir pa Hollywood Boulevard. Dar kommer vi ocksa att mota upp med bade var klasskompis och favorit-homie Lars, som kommer och spenderar en vecka med oss i L.A, samt Miches bror Norbert. Sa vi kommer att bli ett grymt bra gang i L.A! Dessutom ska det bli riktigt skont att komma till lite mer civilisation och sla sig ner ett tag. P.g.a. de omstandigheterna har vi bestamt oss for att skippa Fiji och spendera lite mer tid i L.A. Vi kommer nog att fa en tillracklig dos av sol och sandstrander senare under resan anda.

Tyvarr ligger Miche just nu nerbaddad pa vart hostel med lite magproblem, det blev nagra vandar fram och tillbaks till toaletten i natt. Pa morgonkvisten var han lite piggare, men han haller sig inne och vilar just nu. Det verkar inte vara nagot jatteallvarligt, han har medicin och ska forhoppninsvis vara battre imorgon!

Ta hand om er och ha det bra dar hemma!
Ciao sa lange!

I Inka-land

Efter den hisnande farden nerfor death-road stannade vi tva dagar till i La Paz, vi trivdes bra i stan, forutom att trafiken och avgaserna var lite val mycket ibland. Efter bara tva natter i stan smalte vi dessutom in sa bra i stan att vi blev tajta polare med stans skoputsare. Eller tajta kanske var att ta i, men vi borjade snacka lite latt med nagra lokala skoputsarformagor, efter att som vanligt vänligt avbojt deras forfragan om att putsa vara dojor. Sen rakade vi traffa pa de nasta dag ocksa och vi kande oss verkligen som en i ganget nar vi gick nerfor stans branta gator.

Tack vare var klasskompis Camillas kontakter i La Paz kunde vi ringa hennes kusin Marco. Vi lyckade ocksa efter lite missforstand mota upp honom och vi gick pa fotboll med hans polare. Det var en match i den sydamerikanska motsvarigheten till europeiska Champions League. Hemmalaget Bolívar fran La Paz tog emot Boca Juniors fran Argentina. Sjalva matchen var ingen hojdare, det blev 0-0 och det regnade, men det var anda helt ok underhallning och vi fick i alla fall jubla ikapp med hemmapubliken lite da och da (extra mycket nar Bolívar gjorde ett mal, som senare blev bortdomt). Efter matchen gick vi ut med Marco och tog oss nagra ol pa Mongo´s, skont namn pa en pub... Sista kvallen i La Paz var hursomblev en riktig skoning, kul att traffa Marco, tack Camilla for det! I ovrigt bjussade La Paz pa en till bio (Dejavú, sadar halvbra), glass, salteñas(köttpiroger), americans pizza och diverse mer eller mindre vänliga attacker med vattenballonger mot oss "gringos!"

Efter La Paz tog vi bussen till Copacabana (nej, vi akte inte tillbaks till Rio...) som ligger vid Titicacasjons strand. Efter den billigaste natten hittills (8kr/person) akte vi ut till on Isla del Sol som enligt inka-sagen ska ha varit fodelseplatsen for solen. I var historiebok holl det nastan pa att bli en dodsplats for Miche. OK, sa illa var det kanske inte, men Miche hade det ganska tufft ett tag nar vi skulle ga upp for den branta on upp till vart hostel. Men efter en vilopaus forsvann stjarnorna framfor ogonen och andningen blev lite normalare igen och nan timme senare kickade vi bada uppfor ons hogsta topp pa 4065m som ingenting. Vi sag inte sa mycket av de inka-lamningar som tydligen skulle finnas pa on, men vi fick uppleva fantastiska vyer och en enormt romantisk solnedgang.

Nu har vi lamnat Bolivia bakom oss och anlant till Peru. Vi hanger just nu i stan Puno vid Titicacasjons strand och vantar pa cama-bussen (cama = säng) som ska ta oss vidare till Cuzco. Alldeles nyss var vi ute och kikade pa de flytande oar som finns har ute i sjon, de ar byggda av nan slags vass och folk bor darute. Det var lite smagungit att ga omkring dar, men vi klarade oss utan att drunkna.

Det kommer snart upp bilder som ni kan fa njuta av dar hemma i vintersolen. Tills dess; ha det kanoners! Vi saknar er alla! Kramar M&U

La Paz, huvudstaden i Bolivia

Well! Nu befinner vi oss i Bolivias huvudstad La Paz! Vi har lyxat till det rejalt och bor numera i ett tvabaddarsrum och slipper darmed dela vara saker med 22 andra. Dessutom ar det javligt skont att kunna luta sig tillbaks efter en tredagars okentour i en guppig jeep..

Bolivias huvudstad har det mesta en storstad kan erbjuda, allt fran galen trafik, locals som ber om pengar, hur mycket gatuforsaljning som helst med enbart krimskrams, till moderna biografer, internetcafeer och amerikans pan pizza. Ett hett biotips for alla vinterkalla manniskor dar hemma; ga och se Blood Diamond! Miche och Ulf satt och spelade macho under filmen nar ogonen i sjalva verket var fyllda med tarar. Miche at popcorn for att dolja sin feminina sida.. Vi blev helt tagna av filmen och var lite skakiga pa rosten direkt nar vi kom ut ur biografen.. Go see it!

Igar var vi med om nagot som vi aldrig kommer glomma. DEATH ROAD! Hur coolt och icke-turistiskt later inte det?! Death road gar ut pa att man tar sig ner downhill med fullt utrustade mountainbikes pa vad som anses vara varldens farligaste vag! For att ni ska forsta inneborden av hur farligt det har egentligen ar kan vi beratta att vi var sex personer nar touren borjade, nar vi ca 90km och sex timmar senare hade tagit oss ner fran berget i vralande hastigheter med stup pa flera hundra meter bara nagra fa feltramp ifran oss var vi bara fyra... Ok, ingen dog, sa illa ar det inte, men olyckor intraffade. Benjamin, en av oss harda killar som tog oss an Death road foll av cykeln, slog i huvudet och fick en fraktur under ogat som man fick sy igen! Hans resa slutade har. En annan kvinna insag det livshotande i att ta sig ner for varldens farligaste vag och gav sig darfor vika. Women... ;) Det var verkligen en upplevelse utover det vanliga! Samtidigt som det var varldens farligaste vag vagar vi pasta att det trots allt maste vara en av varldens vackraste vagar. Gronska, djungel, vattenfall, bergsvaggar, stup. Svarforklarat, se bilderna istallet, en bild sager mer an 1000 ord men inte ens det racker till ibland. Vi har forresten laddat upp lite fler bilder fran Brazil och Argentina pa riskaka ocksa, ta en kik vetja!

Nasta anhalt blir Copacabana, nej inte den i Rio De Janeiro utan staden Copacabana, som ligger vid Titicacasjons strand i Bolivia. Vi aterkommer darifran! Fortsatt skriva kommentarer, alltid lika uppskattat! Ta vara pa er till dess! Kramar Ulfie och Michie

Salta killar

Hola chicas y chicos!

Nu sitter vi har pa ett internetcafé i staden Uyuni i sodra Bolivia med lite smatt vaderbitna ansikten och ett gang upplevelser rikare. Vi har nyss kommit tillbaks fran en tredagarstur i jeep har omkring Uyuni, den har bjussat pa mycket salt, vulkaner, skumma laguner, flamingosar, lamor och mycket mer.

Efter en lugn och skon tisdag i Salta tog vi nattbussen upp till gransen mellan Bolivia och Argentina. Dar hade vi sisadar 8 timmar att vanta pa ett tag i den inte sa jattecharmiga staden Villazòn, dar hojden(ca 3000 moh) for forsta gangen gjorde sig pamind genom att vi kande oss grymt sega i skallen och latt blev andfadda. Men de dar 8 timmarna visade sig i alla fall vara valbehovliga, eftersom det tog ungefar 4 timmar for oss att kopa en biljett fran tagstationen. For att gora en lang historia kort kan man saga att biljettforsaljningen inte funkar sa smidigt som i Sverige och det ar tur att Miche vet hur han ska jiddra spanska med tagstationspersonalen och aven den lokala snuten. Vara surt forvarvade tagbiljetter tog oss i alla fall till Uyuni, dit vi kom mitt i natten mellan onsdag och torsdag.

Vid lunchtid pa torsdag satte vi oss i jeepen och drog ivag pa var tredagarstur med var stabila chauffor Elias och en skon liga backpackers utan nagon riktig gemensam namnare (en 51-arig snubbe fran Rio, en 29-arig junge aus München och tva 33-ariga polskor fran Krakow(de kande inte till Anki!;)). Forsta dagen spenderade vi i den gigantiska saltoknen som ligger har precis intill stan. Det var en helt enorm och samtidigt skum kansla att traska omkring pa ett stort platt hav av salt. Vi besokte en liten "ö" mitt i saltet som var full med massa gigantiska kaktusar. Annu skummare... Det ar svart att beskriva det dar salta stallet med ord, men kolla in bilderna!(fler bilder kommer senare, you know internet and south america...)

Den andra dagen brummade vi vidare med jeepen pa vad som ofta sag ut som oframkomliga "vagar" (har snackar vi off-road i ordets ratta bemarkelse) i ett landskap fullt med vulkaner och laguner i olika farger. Vi stannade till lite da och da langs vagen och spanade in flamingos och konstiga stenformationer m.m. Vi rorde oss runt 4000 och 4800 meters hojd och det gjorde att huvudvarken standigt dunkade lite latt i tinningarna. Men vi klagar inte!

Den tredje dagen var det uppgang svintidigt (04:30) for att aka en bit och spana in gejsrar som sprutade upp gas, det luktade aggfis, men var nog sa haftigt anda. Sen rullade vi vidare ner till en varm kalla dar det bjods pa bad. Ulf tog sjalvklart tillfallet att varma upp sig lite i den arla och kalla morgonstunden, medan badkrukan Miche stannade i jeepen och tog igen sig fran den harda natten pa 4500 meters hojd. Jeepen tog oss sen vidare till annu flera vulkaner och stenar och vackra saker innan vi landade i Uyuni nu pa eftermiddagen.

De tva natterna spenderades i valdigt spartanska sma byggnader och uttrycket "in the middle of nowhere" passar in pa bada stallena. De lag liksom bara dar ute bland alla vulkaner och laguner langt langt fran civilisationen. Man undrade ibland vad de manniskor som bodde dar ute gor om dagarna...

For ovrigt har Ulf skaffat sig en skon grisbranna i nacken och Miches har fatt sadar harligt mjuka och fuktiga Goran Kropp-lappar!

Nu ska vi ta oss upp till huvudstaden La Paz med tag och buss via stan Oruro, dar vi ska spendera ett par dagar innan vi ror oss ner mot Titicacasjon.

Bilder kommer upp senare, riskaka strular och uppkopplingen ar inte den hetaste...

Pa aterseende!

Kramar M&U

Kortvisit i Argentina

Sa! Efter att vi lamnat Foz De Iguazu i Brasilien och anlant till busstationen i Argentina hor vi plotsligt att nagon ropar "Michel.. MICHEL!" Mycket riktigt hor vi ratt och ser tva flickor som vi kanner igen mycket val! Utanfor det ovanligt sterila och rena cafèt sitter en glad blond tjej och en brunett med stora lappar. Yes, ni gissade ratt! Anna Eriksson och Linda Falk sitter och tar en kaffe och far plotsligt syn pa oss (Anna och Linda ar forovrigt vara klasskamrater for er utomstaende)! What are the odds?! Per automatik beter vi oss plotsligt som om vi sett tva spoken och blir helt till oss av lycka och forvaning! Det bor dock namnas att vi hade pratat over msn med dessa tjejer bara nagra dagar tidigare men hade da kommit fram till att vi formodligen inte skulle hinna ses eftersom varan buss skulle lamna stationen 2130 och deras skulle anlanda 2135, men som tur ar hade Anna och Linda hunnit med en tidigare buss! Vi hade en hel eftermiddag tillsammans med vara favorittjejer och pratade om dittan och dattan och utbytte restips mm. Varlden ar liten...

Nu for tillfallet befinner vi oss i staden Salta i Argentina. Bussresan pa 27timmar fran Iguacu gick fortare an vantat, mycket tack vare de underbara stolarna pa bussen och sjalvklart somnpillrena Anna hade gett till Michel. Stort tack till Anna! Vi kom fram i natt kl 01 och somnade som sma bebisar som precis fatt i sig en flaska varm brostmjolk. Under dagen har vi explorat Salta och kommit fram till att det ar en charmig liten stad insprang mellan Anderna. Huvudattraktionen ar en linbana som tar dig anda upp pa 1400meters hojd dar man kan blicka ner over den pittoreska staden. Forovrigt verkar det inte handa speciellt mycket, valdigt pataglit mañana mañana-stamning aven har, butikerna ar oppna till 13 och oppnar aterigen kl 17 efter den obligatoriska siestan.

Vi har efter missodet i Sao Paolo lart oss av vara misstag och har redan nu - for en gangs skull i god tid - bokat biljetter till nasta destination. I natt satter vi oss aterigen pa en buss som tar oss till den Bolivianska gransen dar vi vantar i 7 timmar for att sedan ta ett tag till staden Uyuni i Bolivia dar vi ska upptacka saltoknen! Ska bli hur kul som helst att aka runt i en jeep i oknen under fyra dagar och overnatta pa gamla militaranlaggningar!

Saltoknen ar den nast sista stora turistfallen vi hinner uppleva i Sydamerika. Sist men inte minst ska vi fa uppleva Machu Picchu i Peru om ca 1.5vecka, sedan bar det av mot Nordamerika igen dar Samir vantar med oppen, valkomnande famn!

Hoppas allt e bra dar hemma!

Kramar, Ulfie och Miche

Bye, bye Brazil!

OK! Imorgon lamnar vi Brasilien och fortsatter resan genom Sydamerika och nasta anhalt blir Argentina och den lilla staden Salta, som mest ar ett stopp pa vagen till saltoknen i Bolivia.

De senaste dagarna har vi spenderat vid Iguacu-vattenfallen, som ar ett av de maktigaste av sitt slag. Vi har bott pa ett helskont vandrarhem en bit utanfor sjalva staden. For att fa den basta upplevelsen av vattenfallen akte vi over till den argentinska sidan och kikade pa det. Vattenfallen utgor grans mellan Brasilien och Argentina, dessutom delar Iguacu-floden Brasilien fran Paraguay en bit uppstroms. Sa det ar lite som treriksroset, fast anda inte... Vattenfallen ar svara att beskriva med ord, som ni kan se pa nagra av bilderna sa var de i alla fall vackra och overvaldigande. Kanslan att sta bredvid miljarder vattendroppar som forsar nerfor i full galopp fick en att kanna sig valdig liten och odmjuk mot vattnets krafter. Innan vi blir vi alldeles for emotionellt laddade i vara beskrivningar hanvisar vi till att ta del av var upplevelse via bilderna!

Efter att ha spenderat ca 2 veckor har i Brasilien sa tankte vi sammanfatta lite av vad vi tycker om landet, av det lilla vi har sett av detta gigantiska land. Det blev en vecka i Rio de Janeiro, fyra natter pa Ilha Grande och nu senast tre natter har uppe vid Iguacu-fallen. Nagot som ar valdigt patagligt har ar det gronskande landskapet i hettan, det ar gront precis overallt, trots att termometern ar konstant over 30 grader. Formodligen beror det pa att det ar regnperiod har nu, men som tur ar har vi bara haft sporadiska regnskurar nagra fa dagar.

Innan vi kom hit sa hade man ju hort ett och annat om att det skulle kunna vara farligt har i Brasilien och att man skulle passa sig for att bli lurad eller ranad m.m. Men det har vi inte alls upplevt, utan vi har bara traffat pa social och trevliga manniskor. T.ex. sa traffade vi en nastan oversnall brasilianska nar vi stod som tva fragetecken pa busstationen i Sao Paolo. Det var hon som overtygade oss om att sova pa busstationen, som ju faktiskt ar en av resans hojdpunkter sa har langt! Vem hade kunnat tro att spela Chicago och sova pa harda plaststolar skulle platsa resans top-3 hittills!? =) I ovrigt kan vi saga att manniskorna ar valdigt lugna och inte stressar upp sig i onodan. Det har smittat av sig lite pa oss och vi har konstaterat att vi aldrig har gatt sa langsamt som vi nu gor. Vi hasar oss fram i vara flip-flops i ungefar samma hastighet som en sengangare. Manana manana som vi sager.

Vara kroppar anpassar sig till solens stralar och brannan borjar ta sig. Igar rakade Miche ner haret pa skallen till 2cm, men eftersom det ar svart att raka sig sjalv i nacktrakten sa bad han sin van Ulf om hjalp med den biten. Ulf, som inte ar den mest erfarne barberaren papekade tydligt att han inte var sarskilt pa den har sortens rakapparatur. Men Miche litade, som den godtrogne van han ar, blint pa att Ulf anda skulle klara biffen. 2 sekunder efter att Ulf hade borjat raka vaxte hans ogon till onormal storlek och en svettparla som inte berodde pa varmen kunde skonjas pa hans panna. Michel insag genast att nanting inte var som det skulle. Ulf borjade snabbt poangtera att han nyss tydligt hade poangterat, att han och apparaturen inte var ett med varandra. Vi lyckades fanga lite av det komiska i denna situation med foljande bild. Se Michels nagot smatt irriterade ansiktsuttryck och skada samtidigt spegelbilden pa vaggen...

Vi har trivts mycket bra i Brasilien, tack vare det fina landskapet, vadret och forstas de trevliga manniskorna. Men nu ser vi fram emot att fortsatta resan genom Sydamerika och ha nagra skona stunder i Argentina, Bolivia och Peru de narmaste tre veckorna. Vi aterkommer med fler blandade rapporter och underskona bilder till alla vara fans darhemma framover. Tills dess, hall till godo! Vi saknar er alla! Kram

Wonderful night at the bus station

Sa, vi kom bara halvvags, eller knappt ens det.. Nar vi skulle byta buss i Sao Paolo pa kvallskvisten till varan slutdestination Iguazu berattar den skadeglada mannen bakom disken att nasta buss aker forst 14:30 dagen darpa. Detta innebar att vi nu har last in vara vardesaker och maste finna oss i att sova pa stationen, som forovrigt ar den nast storsta busstationen i hela varlden efter NYC´s. Anledningen till att vi valde att stanna pa stationen istallet for att ta in pa nagot billigt hostel i narheten var pga att manniskorna har avradde oss eftersom det anses for osakert pa Sao Paolos gator nar morkret lagt sig, framforallt for tva turister som oss. Men oroa er inte, vi kommer ta till oss denna natt som en ny upplevelse utover det vanliga. Vi ser det inte som ett snesteg och ar inte alls bittra, nene, utan nu blir vi en upplevelse rikare. Vi hade tankt doda en del av tiden med kortspel, men eftersom vi inte har ett kortspel och affarerna nu har stangt tar vi tillfallet i akt och skapar ett eget istallet, for tid, det ar en lyx vi har. (15.5 timmar till avresa for att sedan sitta pa den forbannade bussen i ytterligare 15 timmar.. heppare)

Skriv garna pa bloggen under natten, vi har inte sa hemskt mycket for oss. Annars ar allt bra och tack till alla som ar regelbundna besokare. We miss you all, especially this particular night... :)

Kramar

Fran stan till on.

Tjo! Dags for en ny rapport fran radarparet i Brasilien. Just nu befinner vi oss pa on Ilha Grande en bit soder om Rio. Vi har varit har sedan i fredags och gottat oss i solen pa denna paradiso.

Men forst en liten tillbakablick pa de sista dagarna i Rio, da vi holl oss sysselsatta med en del utflykter runtom i stan. Vi var pa en guidad tur till en favela (kakstad) och fick se hur manniskorna levde dar. Den favelan vi var till heter Rocinha och hade 200 000 invanare som levde i vad som pa hall sag ut som staplade kartonger utspridda over en av Rios manga bergssluttningar. Vi traskade igenom de tranga granderna och halsade pa folk, barn spelade musik och salde smycken. Stamningen var faktiskt valdigt god, vi hade forestallt oss ett mycket fattigare och kriminellare stalle. Dock pirrade det till lite i magtrakten nar vi motte en kille med pistol i handen. Men det var helt lugnt, guiderna var tjenis med folket inne i favelan sa vi kande oss helt sakra.

Sen var vi ocksa ivag en hel dag pa en djungeltur i en nationalpark i utkanten av Rio. Grymma utsikter, tat djungel, bad i vattenfall och lite klattrande i trad klarades av under den dagen. Sen var Ulf och kikade pa fotboll pa Maracanã-stadion (varldens storsta) ocksa. Stamningen pa stadion var helt enorm, med sambatrummande pa laktarna matchen igenom. Stadion var langtifran fullsatt, det var ca 40 000 askadare och den tar 200 000. Nar hemmalaget Fluminense gjorde matchens enda mal mot Friburgense exploderade klacken och bjod pa lite ovasen...

Men nu befinner vi oss alltsa pa Ilha Grande. Har har vi mest slappat pa beachen och haft det bra. Det har varit grymt varmt, runt 35 grader varje dag, sa man blir lite lat. Inte sa krispigt uppiggande som vi har hort att det ar i Sverige direkt... Ulf har dock svettats lite extra och tagit ett par lopturer pa egen hand i djungeln. Igar avklarades papegojtoppen pa 990m. Vi bor i ett eget rum i ons enda riktiga by, pa ca 3000 invanare, mest turister. Det finns typ 3 bilar pa on, som ar riktigt lugn och mysig och pa kvallen staller man upp en scen pa torget och sen ar det dans pa kullersten som galler. Vi har traffat pa nagra local chicas och forsokt oss pa att dansa lite samba och favo(nan slags traditionell dans). Det ar inte lika mycket gringos har pa on jamfort med i Rio, men vi har traffat pa nagra trevliga sana ocksa, som vi har hangt med pa dagarna. Sen har vi stott pa odlor, sma herr nilsson-apor och diverse smakryp ocksa.

Imorgon lamnar vi denna skona o och tar oss upp till Iguazu-vattenfallen pa gransen mellan Brasilien, Argentina och Paraguay. Det blir formodligen en lang och harlig bat- och bussresa pa sisadar ett knappt dygn kanske...

Det finns saklart massa mer att beratta om, men det far vi ta en annan gang. Bilder kommer forhoppningsvis senare. Vi har det hursomhelst bara bra och hoppas att alla ni dar hemma ocksa har det!

Ciao sa lange!

En helt vanlig dag i Rio

Dagen startar vid 10-tiden med att man ater sig matt pa en frukost bestaende av farskfrukt, farskpressad juice och mackor. Sedan tar man sig ner till antingen Copacabana eller Ipanema for att fanga lite sol. For att inte branna sig stannar man inte alltfor lange och drar sig darmed tillbaks till hostelet och spenderar ca 1 timme i en hamock eller sittsack. Sedan tar man sig upp till baren, mellan 17-19 ar det happy hour och en Caiprinhia kostar 6 kr. Sug pa den du.. Detta ar basutbudet for oss i Rio de Janeiro, utover detta kan man valja mellan aventyr i djungeln med bad i vattenfall, utflykter till favelor runtom Rio, tourer till Jesusstatyn och sockertoppen, kolla pa fotbollsmatch mm mm mm... Nar vi akt harifran pa fredag har vi forhoppningsvis bockat av alla dessa sevardheter som de sanna turister vi ar..

I korta drag leker livet har i Rio. Vi har det lugnt och skont, inga bekymmer. Traffar nya, trevliga manniskor varje dag fran alla olika horn av varlden. Brassarna ar snalla och glada, forutom vissa taxichaufforer.

Tyvarr har stackars lilla Ulf tappat bort sin kamera, men som tur ar har Michel sin kamera kvar, sa ga in pa riskaka och se de nya bilderna som laggs upp i samband med denna blogpost!

Vi saknar er, men... vi trivs bra har! Ta vara! Chau

Stooora bilder..

Hej alla! Vi har upptackt att bilderna ar sjukt stora pa riskaka, vi ska forsoka atgarda det sa fort vi kan, men nar Copacabana ligger 200meter fran hostelet sa blir man inte sa sugen pa att satta sig pa ett internetcafe...

ta vara!

/m&u

Framme i Rio - Kolla Riskaka for bilder!

Vi har nu lamnat vintern bakom oss och har landat i ett tropiskt varmt Rio de Janeiro. Hur ar vadret hemma i Sverige forresten?

Vi har checkat in pa ett hostel som ligger ca tva hundra meter ifran Copacabana-stranden, som anses vara en av varldens vackraste strander. Och efter att ha tagit en forsta runda pa beachen idag ar vi beredda att halla med. Vi sken upp brassarnas tillvaro pa stranden med vara bleka skandinaviska kroppar. Hur ar vadret i Sverige forresten?

Vi har traffat pa manga backpackers pa hostelet och vi bor i ett rum med 24 baddar, sa det ar lite av en favela (brasiliansk kakstad) i backpackerformat. De manniskor vi har traffat verkar trevliga och kommer fran manga olika lander. Det finns alla fornodenheter som bar, chill out zone, internet, you name it...

Vi kommer formodligen att spendera ungefar en vecka har i Rio, for att sedan dra oss en liten bit soderut efter kusten till Ilha Grande.

Fortsatt garna att kommentera bloggen, det ar kul att lasa! Ni kan ju t.ex. beratta mer om vadret hemma i Sverige?

Ta vara pa er!

Kramar Uffe och Miche

Busy first days in the US and A

OK! Dags for en kort summering av vara bravader hittills. Vi har hunnit med en hel del sedan vi landade pa Newark airport i mandags...

Vi fick en perfekt start pa resan da Samira bjod in oss till Philadelphia och visade oss runt i stan. Vi blev hamtade pa flygplatsen och det forsta intrycken av US and A intogs langs motorvagen, ganska gratt, kyligt och smutsigt faktiskt. Nar vi anlant till Philadelphia visade Samira oss runt lite i stan. Sjalvklart sprang vi i den legendariska Rocky-trappan, manga Rocky-filmer utspelar sig ju i Philadelphia, sa aven den senaste som precis kommit ut. Vi provade ocksa Philadelphias kulinariska specialitet, Philly Cheese Steak, den skulle tydligen vara kand over hela varlden, vilket i alla fall vi hade missat. Pa kvallen gick vi ut och at med ett gang studiekamrater till Samira och avslutade kvallen pa vad som tydligen var Philadelphias aldsta pub. Det blev en mycket lang dag, med tidsomstallning och grejer, men trottheten marktes inte av sa mycket eftersom Samira och hennes vanner gjorde att vi fick en helt perfekt start pa var resa. Stort tack till Samira for det!

Dagen efter tog vi bussen till NYC, dar vi nu har spenderat fyra dagar. Vi har tagit oss runt med tunnelbanan och till fots och utforskat delar av stan. Vi har bara rort oss i Manhattan och det racker ju gott och val. Det finns ooverskadligt mycket att se och gora i den har stan. Vi har strosat runt mycket och kollat in de "vanliga" sevardheterna, som Ground Zero, Frihetsgudinnan, Madison Square Garden m.m. Trots att man sett grejerna pa bild forut sa ar det riktigt haftigt att uppleva allting har. Och overallt finns det skyskrapor som gor att man far nacksparr, eftersom man hela tiden gar och beundras av hur hoga de ar. Utsikten fran Empire State Building var grym, darifran fick man en overblick av hur enorm stan ar. Dessutom fick vi en valbehovlig dos av kultur nar vi var pa Museum of Modern Art, det kanske inte var Picasso, Monet & Miros basta verk, men OK vi blev ganska imponerade av all haftig konst dar. Grymma fotografier, malningar och utstallningar dar!

Det ar sa mycket liv och rorelse i stan hela tiden och mixen av manniskor pa gatorna ar enorm. Det finns manniskor fran alla delar av varlden har och det kanns inte som att det ar nagra motsattningar mellan olika etniciteter. Folk ar overlag valdigt vanliga och hjalpsamma. Folk hejar och smapratar med varann pa gatan, inte sa stelt som i Sverige direkt. Nagot som daremot ar ganska likt Sverige ar vadret har just nu. Det har varit riktigt isiga vindar och i tisdags var det nog runt -10 grader har. Sa vi har fatt palsa pa oss det mesta i kladvag som vi har haft med oss. For att ta dod pa den har kalsongdiskussionen sa kan vi nu saga att det inte ar fel att ha for mycket kallingar med sig, vi har haft fyrdubbla lager kallingar pa oss har, vi hade aldrig klarat oss annars! ;)

Det finns hur mycket mer som helst att beratta om vara forsta dagar har i staterna, men just nu star vi och snalsurfar pa Apple Store sa ni far halla till godo. Vi har gatt ut hart pa dokumentationsfronten och fangat grymt manga snygga bilder. Ni far vanta pa de ocksa, det blir nog smidigare att ladda upp de nar vi har kommit till Brazil, dar vi har gratis internet pa vandrarhemmet. Vi aker harifran NYC om nagra timmar och landar sedan i Rio de Janeiro pa lordag morgon. Ska bli grymt skont att sluta huttra och komma till varmen nu!

Hoppas allt ar bra med alla darhemma!

Miche & Ulfie

Slight change of plans

Hello alla igen! Nu när vi är inne på småtimmarna och det snart är dags för departure (om 6,5timmar) så har det blivit en slight change of plans! Jag kom i kontakt med min kompis Amins storesyster Samira över msn tidigare ikväll. Det visar sig att hon e väldigt sugen på att hänga med oss en dag, så det blev beslutat att hon ska komma och hämta oss på Newark flygplats och ta med oss till hennes numera hemort Philadelphia! fatta! Redan innan vi ens har kommit iväg har vi redan skaffat oss en de-tour! Hur bra vibbar ger inte det på resten av resan?!

Så var nu så säkra på att både jag och Ulfie kommer springa i Rocky-trapporna!

Tills nästa gång; ta vara!

/m

Hostel i NYC och Rio De Janeiro

Ville bara få er här hemma att bli lite sotis och lägga in bild på vårat hostel i New York och en liten loungebild från vårat hostel i Rio De Janeiro.. Förövrigt så är de där sängarna isärdragbara...

...tills vi lyfter!

Tja! Så var det dags för Uffe att göra entré på bloggen också! Jag är också grymt taggad på att ge mig iväg. Känns aningen overkligt nu såhär dagarna innan avresa. Jag har inte riktigt hunnit packa ihop allt än, men börjar få till en ganska heltäckande hög på golvet. Jag satsar på 8st kalsonger, kan ju vara bra att kunna plocka fram ett par extra reservkallingar när olyckan är framme.

Just nu singlar stora snöflingor ner utanför fönstret. Visst, det är kul att det äntligen blivit lite vinter, men jag har på känn att jag inte kommer att sakna den så mycket... Något som däremot kommer att saknas är vänner och familj! Släng gärna in kommentarer här så man får veta hur ni har det här hemma sen. Och om det är nån som har nåt schysst tips eller smultronställe att berätta om utefter vår resväg så är det bara att plita ner det också!

På måndag morgon kl 9 lyfter vi! Oh yes!

3 dagar kvar...

Michel har nu packat ryggsäcken... De 15 kilon som ska hänga på michels rygg de närmaste 4 månaderna är:

7 par strumpor
7 kallingar
7 t-tröjor (..ni ser mönstret)
2 byxor
1 handduk
1 necessär
3 par skor
mm mm...

Vidare uppdatering kommer.. Miche är sjukt taggad på att dra nu!

ta vara!
/m

11 days left...

Well, we bought our tickets about 6 months ago. Once you pay the ticket you get a temporary feeling of euforia, like "is this actually gonna happen, are we really going on this around-the-world-trip", but the euforia is - like I said - temporary. But now, 11 days before departure, the thing that we felt about 6 months ago is starting to become overwhelming! It's suddenly becoming reality, we ARE going on this trip, we ARE gonna travel around the world! How crazy is that?

I've (Michel) been listening to the first track on the epic record Californication by the Red hot chili peppers. Listen carefully to the lyrics of "Around the world"; All around the world, we can make time, ruffin and-a stumpin cause we're in our prime, born in the north and sworn to entertain ya".. I couldn't have said it better myself!

So long for now and take care!

/Michel and Ulfie