Bye, bye Brazil!

OK! Imorgon lamnar vi Brasilien och fortsatter resan genom Sydamerika och nasta anhalt blir Argentina och den lilla staden Salta, som mest ar ett stopp pa vagen till saltoknen i Bolivia.

De senaste dagarna har vi spenderat vid Iguacu-vattenfallen, som ar ett av de maktigaste av sitt slag. Vi har bott pa ett helskont vandrarhem en bit utanfor sjalva staden. For att fa den basta upplevelsen av vattenfallen akte vi over till den argentinska sidan och kikade pa det. Vattenfallen utgor grans mellan Brasilien och Argentina, dessutom delar Iguacu-floden Brasilien fran Paraguay en bit uppstroms. Sa det ar lite som treriksroset, fast anda inte... Vattenfallen ar svara att beskriva med ord, som ni kan se pa nagra av bilderna sa var de i alla fall vackra och overvaldigande. Kanslan att sta bredvid miljarder vattendroppar som forsar nerfor i full galopp fick en att kanna sig valdig liten och odmjuk mot vattnets krafter. Innan vi blir vi alldeles for emotionellt laddade i vara beskrivningar hanvisar vi till att ta del av var upplevelse via bilderna!

Efter att ha spenderat ca 2 veckor har i Brasilien sa tankte vi sammanfatta lite av vad vi tycker om landet, av det lilla vi har sett av detta gigantiska land. Det blev en vecka i Rio de Janeiro, fyra natter pa Ilha Grande och nu senast tre natter har uppe vid Iguacu-fallen. Nagot som ar valdigt patagligt har ar det gronskande landskapet i hettan, det ar gront precis overallt, trots att termometern ar konstant over 30 grader. Formodligen beror det pa att det ar regnperiod har nu, men som tur ar har vi bara haft sporadiska regnskurar nagra fa dagar.

Innan vi kom hit sa hade man ju hort ett och annat om att det skulle kunna vara farligt har i Brasilien och att man skulle passa sig for att bli lurad eller ranad m.m. Men det har vi inte alls upplevt, utan vi har bara traffat pa social och trevliga manniskor. T.ex. sa traffade vi en nastan oversnall brasilianska nar vi stod som tva fragetecken pa busstationen i Sao Paolo. Det var hon som overtygade oss om att sova pa busstationen, som ju faktiskt ar en av resans hojdpunkter sa har langt! Vem hade kunnat tro att spela Chicago och sova pa harda plaststolar skulle platsa resans top-3 hittills!? =) I ovrigt kan vi saga att manniskorna ar valdigt lugna och inte stressar upp sig i onodan. Det har smittat av sig lite pa oss och vi har konstaterat att vi aldrig har gatt sa langsamt som vi nu gor. Vi hasar oss fram i vara flip-flops i ungefar samma hastighet som en sengangare. Manana manana som vi sager.

Vara kroppar anpassar sig till solens stralar och brannan borjar ta sig. Igar rakade Miche ner haret pa skallen till 2cm, men eftersom det ar svart att raka sig sjalv i nacktrakten sa bad han sin van Ulf om hjalp med den biten. Ulf, som inte ar den mest erfarne barberaren papekade tydligt att han inte var sarskilt pa den har sortens rakapparatur. Men Miche litade, som den godtrogne van han ar, blint pa att Ulf anda skulle klara biffen. 2 sekunder efter att Ulf hade borjat raka vaxte hans ogon till onormal storlek och en svettparla som inte berodde pa varmen kunde skonjas pa hans panna. Michel insag genast att nanting inte var som det skulle. Ulf borjade snabbt poangtera att han nyss tydligt hade poangterat, att han och apparaturen inte var ett med varandra. Vi lyckades fanga lite av det komiska i denna situation med foljande bild. Se Michels nagot smatt irriterade ansiktsuttryck och skada samtidigt spegelbilden pa vaggen...

Vi har trivts mycket bra i Brasilien, tack vare det fina landskapet, vadret och forstas de trevliga manniskorna. Men nu ser vi fram emot att fortsatta resan genom Sydamerika och ha nagra skona stunder i Argentina, Bolivia och Peru de narmaste tre veckorna. Vi aterkommer med fler blandade rapporter och underskona bilder till alla vara fans darhemma framover. Tills dess, hall till godo! Vi saknar er alla! Kram