I Inka-land

Efter den hisnande farden nerfor death-road stannade vi tva dagar till i La Paz, vi trivdes bra i stan, forutom att trafiken och avgaserna var lite val mycket ibland. Efter bara tva natter i stan smalte vi dessutom in sa bra i stan att vi blev tajta polare med stans skoputsare. Eller tajta kanske var att ta i, men vi borjade snacka lite latt med nagra lokala skoputsarformagor, efter att som vanligt vänligt avbojt deras forfragan om att putsa vara dojor. Sen rakade vi traffa pa de nasta dag ocksa och vi kande oss verkligen som en i ganget nar vi gick nerfor stans branta gator.

Tack vare var klasskompis Camillas kontakter i La Paz kunde vi ringa hennes kusin Marco. Vi lyckade ocksa efter lite missforstand mota upp honom och vi gick pa fotboll med hans polare. Det var en match i den sydamerikanska motsvarigheten till europeiska Champions League. Hemmalaget Bolívar fran La Paz tog emot Boca Juniors fran Argentina. Sjalva matchen var ingen hojdare, det blev 0-0 och det regnade, men det var anda helt ok underhallning och vi fick i alla fall jubla ikapp med hemmapubliken lite da och da (extra mycket nar Bolívar gjorde ett mal, som senare blev bortdomt). Efter matchen gick vi ut med Marco och tog oss nagra ol pa Mongo´s, skont namn pa en pub... Sista kvallen i La Paz var hursomblev en riktig skoning, kul att traffa Marco, tack Camilla for det! I ovrigt bjussade La Paz pa en till bio (Dejavú, sadar halvbra), glass, salteñas(köttpiroger), americans pizza och diverse mer eller mindre vänliga attacker med vattenballonger mot oss "gringos!"

Efter La Paz tog vi bussen till Copacabana (nej, vi akte inte tillbaks till Rio...) som ligger vid Titicacasjons strand. Efter den billigaste natten hittills (8kr/person) akte vi ut till on Isla del Sol som enligt inka-sagen ska ha varit fodelseplatsen for solen. I var historiebok holl det nastan pa att bli en dodsplats for Miche. OK, sa illa var det kanske inte, men Miche hade det ganska tufft ett tag nar vi skulle ga upp for den branta on upp till vart hostel. Men efter en vilopaus forsvann stjarnorna framfor ogonen och andningen blev lite normalare igen och nan timme senare kickade vi bada uppfor ons hogsta topp pa 4065m som ingenting. Vi sag inte sa mycket av de inka-lamningar som tydligen skulle finnas pa on, men vi fick uppleva fantastiska vyer och en enormt romantisk solnedgang.

Nu har vi lamnat Bolivia bakom oss och anlant till Peru. Vi hanger just nu i stan Puno vid Titicacasjons strand och vantar pa cama-bussen (cama = säng) som ska ta oss vidare till Cuzco. Alldeles nyss var vi ute och kikade pa de flytande oar som finns har ute i sjon, de ar byggda av nan slags vass och folk bor darute. Det var lite smagungit att ga omkring dar, men vi klarade oss utan att drunkna.

Det kommer snart upp bilder som ni kan fa njuta av dar hemma i vintersolen. Tills dess; ha det kanoners! Vi saknar er alla! Kramar M&U