Förlängning i paradiset

Sist vi skrev var vi på väg att lämna Perhentian Islands och Malaysia och bege oss norrut till Thailand. Men vi hade svårt att lämna Perhentian, så vi stannade ytterligare 5 dagar och sammanlagt spenderade vi 10 nätter i paradiset. Det var flera saker som gjorde att vi höll oss kvar på Perhentian. Dels kom solen tillbaks och gjorde livet lite lättare igen, men framförallt träffade vi fler sköna människor som gjorde att vi inte hade nån anledning att brådska vidare till Thailand. En annan sak som gjorde att vi stannade lite längre var att vi väntade på att en postförsändelse innehållandes Uffes mobiltelefon. Den glömdes nämligen på ett hostel i Kuala Lumpur, men efter många om och men visade det sig väldigt svårt att skicka den. Så vi har gjort upp med svenskan Lisa, som ska hem till Svea via KL i slutet på maj plockar med den sig hem. Så Uffe är nu utan mobil resten av resan, men värre saker kan ju hända.

Vi fortsatte börja dagarna uppe på Blue Roof, vilket oftast innebar en frukost med tillhörande skön havsutsikt och lite skitsnack med Anna & Anna. Vi träffade på lite folk då och då längs stranden, som är så pass liten att man känner igen folk redan efter ett par dagar. Vissa blev vi närmare vänner med än andra och vårt nya umgänge på ön blev en italienaren Luca, malaysiskan Nathresa, belgaren Kevin och chilenaren Antonio.

Luca är en riktigt härlig karaktär, med det där äkta italienska i sig, som just sålt av sitt framgångsrika konsultföretag och gett sig ut på 3-årig resa runtom i världen. Vi vek oss till skratt när han slängde ur sig citat efter citat på italiensk-klingande engelska som "This spaghetti sucks man, it's disguisting! This is a recipe how not to make spaghetti ever again!" när vi åt fried noodles, som kanske inte var helt al dente, men ändå var helt ätbara. Och då ska vi inte tala om vilken underhållning han bjöd oss på på dansgolvet, där snackar vi energi...

Nathresa är en malaysisk tjej med bruna stora ögon och sött leende. Hon blev en i killgänget med detsamma och hon kom med malaysiska mat- och drinktips så vi killar fick smaka lite på den inhemska kulturen.

För att inte trötta ut er med mer personbeskrivningar så kan vi bara konstatera att Kevin och Antonio också var ett par sköna människor att hänga med på en strand i Malaysia.

Hursomhelst så lämnade vi till slut Perhentian Islands och begav oss mot Thailand i onsdags. Efter en dags resande hamnade vi i Krabi, där vi spenderade en natt för att sedan bege oss till en av de närliggande beacherna, Hat Ton Sai. Vad vi hade hört om Ton Sai så skulle det vara en skön strand inramad av höga bergsknallar, som gjort för klättring och ett bra ställe för att ta sig ut att dyka i havet. Tyvärr var det inte riktigt som vi tänkt oss. Det började redan när vi hoppade av båten som tog oss till stranden, vi fick traska i decimeterdjup lera in till själva sandstranden. Väl där märkte vi att de flesta ställena antingen var nedstängda eller gapade tomma på folk. Lägg därtill ett ihållande duggregn och misären var total! OK, misär kanske är att ta i, men efter Perhentian hade ju våra krav höjts en aning och Ton Sai var inget mysigt ställe, så vi bestämde oss för att dra vidare till östkusten redan nästa dag.

Så efter att igår ha transporterat oss ännu en dag har vi nu kommit till Koh Tao, en ö utanför Thailands sydöstkust. Här är det faktiskt riktigt fint, men inte riktigt lika smått och gemytligt som på Perhentian. Här kryllar det både av moppar och det finns mer än ett 7-Eleven. Men vädret är nice, vi har hittat en skaplig bungalow och det verkar finnas en hel del att göra här. Så vi trivs och frodas igen efter ett liten plump där nere i Krabi.

Vi har insett att det snart bär hemåt mot Svea igen, ojoj vad tiden rullat på snabbt de senaste veckorna! Men först ska vi passa på att njuta rejält här i solen på Koh Tao innan vi drar till Bangkok och sedan hemåt om sisådär en och en halv vecka. Så vi ses snart, och tills dess; ta det lugnt med brännan och njut ordentligt av era bananpannkakor!