Hej da Sydamerika

Nu ar tiden inne att sluta at sydamerikasacken. Vara fem veckor har lider mot sitt slut, inom 16 timmar bar det av mot Los Angeles. Vi har sammanstallt en lista i bokstavsordning med ord som praglat varan tid har, ord som varit signigativa for varan vistelse. Det har ar Sydamerika for oss.

Argentina/Amigo/Anderna
Banan/Billigt/Bolivia/Bolivianos/Brasilien
Copacabana/Cocablad
Djungel/Detour
Earthspin/Español
Flätor/Fattigdom/Flaktar
Guider
Hanglas/Herrelosa hundar/Hostel
Iguacu falls/Inkariket/Indianer/Inkastare/iPod
Juice
Kristendom/Kors/Kamera
Lysrör/Latinos/Lima
Machu Picchu/Marco(Camillas kusin)/MellowYellow
Natur/Nattbuss
O (betyder eller pa spanska, ett av orden Ulf har lart sig)/Oreos
Papperskors med bajspapper/Prutning/Pacha mama (moder jord)/Paudimar/Peru
Quinuasoppa/Quechua
Rio de janeiro/Religion/Reais
Schemalagd elforsorjning mellan 19-21/Soles/Salta/Salt
Titicacasjon/Trekking/Tangorabatter
Uteliggare/Uyuni
Vattenkrig/Vattenballonger/Varme
Waterfalls
X-change money
Y (betyder och pa spanska, ett till av de ord Ulf har lart sig)
Zoo York (Miches troja has been everywhere)

Det jag (Miche) lart mig av min vistelse ar bl.a. hur pass stark den religiosa tron ar har. Overallt finns kyrkor, stora som sma, i storstader eller som sma skjul mitt i djungeln. I nastan varje taxibil, pa nastan varje port, egentligen overallt dar folk finns finns aven solblekta och nya dekaler som sager "Jesus alskar dig" eller liknande. I Rio tittar en stor Jesusstaty ner pa staden, samma sak rader aven i Cusco och sakerligen ett flertal andra stader och byar. Folk vander sig i storre utstreckning till en hogre kraft an hemma i Sverige, kan bero pa att det i storsta allmanhet rader ett hardare liv har, fattigdom ar nagot som praglar samhallet. Sjalvfallet ar det aven nagot kulturellt, nagot manniskor vuxit upp med. Lat oss bara saga att den religiosa tron ar en stor del av det Sydamerikanska samhallet.
Nagot annat som slagit mig ar de outvecklade systemen (forlat om jag later for mycket som en STS-student). I La Paz t.ex. finns minibussar som transporterar folk, men istallet for att ha utsatta stationer som i exempelvis Sverige sa finns en man/kvinna som star i dorroppningen pa bussen och skriker (ja, skriker!) ut namnen pa alla platser som bussen stannar pa.. Orka! Skrikande tar aldrig slut! Och det finns inte bara en san buss, det finns hundratals! Imagine.. Bara en sadan enkel sak som att kopa en tagbiljett kan ta upp till fyra timmar. Har man kopt en bussbiljett sa kontrolleras den ungefar 3-4ggr, ibland av samma person..(?) Ytterligare en sak ar att det aldrig finns tillrakligt med vaxel. Hardomdagen t.ex. akte vi taxi, den kostade 10soles, vi hade en 20a, killen hade ingen 10a i vaxel men det var tydligen inte hans problem. Sant hander jamt jamt jamt.. I det stora hela ar det Sydamerikanska samhallet skiljt fran det svenska, det som vi ar vana vid och vara normer, pa otaliga satt, men alla kan inte plitas ner pa varan enkla blogg. Som plädering sager jag att det varken ar battre eller samre har, bara annorlunda. Lagom svenskt och lagom diplomatiskt sagt..

Ta hand om er och njut nu av de ack sa fullt fungerande system hemma i Svea ;) Kramar fran Miche

Den nya, uppdaterade och battre bloggen!

Tja! Vi landade nyligen i Lima och sitter nu i "loungen" i vantan pa att fa ett rum pa hostelet SamayWasy. Vi har lugnat oss lite efter gardagens missode. Som bekant skulle vi fa tillbaks pengar fran varan agentur som inte holl mycket av det de hade lovat. Men inte nog med att vi inte fick nagra stalar tillbaka som utlovat tidigare sa motte de inte ens upp oss pa bestamd plats och tid. For att gora en lang story kort sa blaste de oss, hart! Pappa Gyula hade ratt, man ska aldrig lita pa nagon som ar oversnall och ler overdrivet mycket ;)

I och med att vi inom kort (2 dagar) lamnar Sydamerika bakom oss bestamde vi oss for en nystart pa bloggen, for your eyes only! Ett nytt kapitel pa resan, ett nytt kapitel pa bloggen.

Forovrigt ar det Miche som skriver detta, darmed sagt att jag mar battre! Toan och jag ar inte langre lika nara vanner.

Ta hand om er!
Ciao

Till Machu Picchu pa fyra dagar

Efter nagra dagar vid Titicacasjon tog var sista langa bussresa pa denna kontinent oss till Cusco, i "den heliga dalen", som den har delen av Peru kallas p.g.a. de manga Inka-lamningarna. Vi hade den saklart den maktigaste lamningen av de alla i sikte, Inka-indianernas gamla tillhall Machu Picchu. Eftersom den "vanliga" Inka-leden ar stangd for underhall under hela februari borjade vi kika pa alternativa satt att ta oss upp fran Cusco till Machu Picchu. Efter en del jiddrande med olika turistagenturer bestamde vi oss for att kora en fyradagarsutflykt upp till Machu Picchu med cykling och vandring.

Forsta bjod pa cykling pa en vag som paminde valdigt mycket om Death Road i Bolivia. Vi startade pa 4300 meters hojd och nar vi 6-7 timmar senare till slut hade tagit oss ner, efter mycket om och men, var vi nere pa ca 1700. Utsikterna var hisnande, men man holl helst ogonen pa vagen... Det som gjorde att turen ner tog lite langre tid an beraknat var att cyklarna kranglade och att var guide blev stoppad av polisen och skulle visa sin guide-licens som alla guider maste ha. Det visade sig da att var guide inte hade en godkand licens och alltsa inte var en fardigutbildad guide. Trots detta fick han till slut fortsatta, efter en del jidder med polisen. Problemen med cyklarna och guiden visade sig vara borjan pa en tour med massa service-missar fran turistagenturens sida...

Den andra och tredje dagen vandrade vi vidare mot Machu Picchu i en dal med massor av hoga berg omkring oss. Pa vagen sag och smakade vi pa massor av frukter och orter, coca-blad, avocado, mandarin, mango, banan, chilikrydda, kakao m.m. Kandes som att allt man behovde fanns vid sidan av stigen. Var stig slingrade sig langs bergskanter och langs med en stor danande flod, nagra ganger var vi tvungna att satta oss i en liten korg och fira oss over floden for att komma vidare. Vi fick ocksa frascha upp oss i en varm kalla langs vagen.

Den fjarde dagen agnades helt at att skutta runt uppe pa Machu Picchu, vi steg upp 04:30 pa morgonen for att komma upp till Machu Picchu lagom till soluppgangen. Det var en timmes tuff klattring upp, men nar vi val kom upp var det vart varje steg. Vi fick se Machu Picchus storslagenhet i ljuset av solen som segade uppfor bergstopparna och molnen som dunstade uppat mot himlen runtomkring oss, allt inramat av hoga bergstoppar. Vi strosade runt bland de grona platearna uppe pa bergskammen och kikade pa de gamla Inka-indianernas byggnadsverk mest hela dagen. Det ar en ganska haftig plats faktiskt, svart att beskriva med ord som vanligt, sa spana in bilderna.

Igar kvall tog oss sa tag och buss oss tillbaka hit till Cusco och eftersom servicen var dalig(daliga cyklar, olicensierad guide, bakfull guide, ingen sjukvard med, inget varmvatten som utlovat, en buss som inte kom, fel forhandsinformation m.m. m.m.) under touren agnade vi gardagens sista timmar at att jiddra med turistagenturen. Det gick sadar, men forhoppningsvis far vi tillbaks en del av vara pengar nar vi traffar dom igen ikvall... Trots dessa missoden hade vi en riktigt bra utflykt upp till Machu Picchu och humoret var pa topp mest hela tiden.

Imorgon lyxar vi till det och skippar for en gangs skull vart trogna bussresande och tar ett flyg ner till Lima. Dar ska vi spendera tva dagar innan vi flyger vidare till Los Angeles, dar vi ska fa bo hos Miches kompis Samir pa Hollywood Boulevard. Dar kommer vi ocksa att mota upp med bade var klasskompis och favorit-homie Lars, som kommer och spenderar en vecka med oss i L.A, samt Miches bror Norbert. Sa vi kommer att bli ett grymt bra gang i L.A! Dessutom ska det bli riktigt skont att komma till lite mer civilisation och sla sig ner ett tag. P.g.a. de omstandigheterna har vi bestamt oss for att skippa Fiji och spendera lite mer tid i L.A. Vi kommer nog att fa en tillracklig dos av sol och sandstrander senare under resan anda.

Tyvarr ligger Miche just nu nerbaddad pa vart hostel med lite magproblem, det blev nagra vandar fram och tillbaks till toaletten i natt. Pa morgonkvisten var han lite piggare, men han haller sig inne och vilar just nu. Det verkar inte vara nagot jatteallvarligt, han har medicin och ska forhoppninsvis vara battre imorgon!

Ta hand om er och ha det bra dar hemma!
Ciao sa lange!

I Inka-land

Efter den hisnande farden nerfor death-road stannade vi tva dagar till i La Paz, vi trivdes bra i stan, forutom att trafiken och avgaserna var lite val mycket ibland. Efter bara tva natter i stan smalte vi dessutom in sa bra i stan att vi blev tajta polare med stans skoputsare. Eller tajta kanske var att ta i, men vi borjade snacka lite latt med nagra lokala skoputsarformagor, efter att som vanligt vänligt avbojt deras forfragan om att putsa vara dojor. Sen rakade vi traffa pa de nasta dag ocksa och vi kande oss verkligen som en i ganget nar vi gick nerfor stans branta gator.

Tack vare var klasskompis Camillas kontakter i La Paz kunde vi ringa hennes kusin Marco. Vi lyckade ocksa efter lite missforstand mota upp honom och vi gick pa fotboll med hans polare. Det var en match i den sydamerikanska motsvarigheten till europeiska Champions League. Hemmalaget Bolívar fran La Paz tog emot Boca Juniors fran Argentina. Sjalva matchen var ingen hojdare, det blev 0-0 och det regnade, men det var anda helt ok underhallning och vi fick i alla fall jubla ikapp med hemmapubliken lite da och da (extra mycket nar Bolívar gjorde ett mal, som senare blev bortdomt). Efter matchen gick vi ut med Marco och tog oss nagra ol pa Mongo´s, skont namn pa en pub... Sista kvallen i La Paz var hursomblev en riktig skoning, kul att traffa Marco, tack Camilla for det! I ovrigt bjussade La Paz pa en till bio (Dejavú, sadar halvbra), glass, salteñas(köttpiroger), americans pizza och diverse mer eller mindre vänliga attacker med vattenballonger mot oss "gringos!"

Efter La Paz tog vi bussen till Copacabana (nej, vi akte inte tillbaks till Rio...) som ligger vid Titicacasjons strand. Efter den billigaste natten hittills (8kr/person) akte vi ut till on Isla del Sol som enligt inka-sagen ska ha varit fodelseplatsen for solen. I var historiebok holl det nastan pa att bli en dodsplats for Miche. OK, sa illa var det kanske inte, men Miche hade det ganska tufft ett tag nar vi skulle ga upp for den branta on upp till vart hostel. Men efter en vilopaus forsvann stjarnorna framfor ogonen och andningen blev lite normalare igen och nan timme senare kickade vi bada uppfor ons hogsta topp pa 4065m som ingenting. Vi sag inte sa mycket av de inka-lamningar som tydligen skulle finnas pa on, men vi fick uppleva fantastiska vyer och en enormt romantisk solnedgang.

Nu har vi lamnat Bolivia bakom oss och anlant till Peru. Vi hanger just nu i stan Puno vid Titicacasjons strand och vantar pa cama-bussen (cama = säng) som ska ta oss vidare till Cuzco. Alldeles nyss var vi ute och kikade pa de flytande oar som finns har ute i sjon, de ar byggda av nan slags vass och folk bor darute. Det var lite smagungit att ga omkring dar, men vi klarade oss utan att drunkna.

Det kommer snart upp bilder som ni kan fa njuta av dar hemma i vintersolen. Tills dess; ha det kanoners! Vi saknar er alla! Kramar M&U

La Paz, huvudstaden i Bolivia

Well! Nu befinner vi oss i Bolivias huvudstad La Paz! Vi har lyxat till det rejalt och bor numera i ett tvabaddarsrum och slipper darmed dela vara saker med 22 andra. Dessutom ar det javligt skont att kunna luta sig tillbaks efter en tredagars okentour i en guppig jeep..

Bolivias huvudstad har det mesta en storstad kan erbjuda, allt fran galen trafik, locals som ber om pengar, hur mycket gatuforsaljning som helst med enbart krimskrams, till moderna biografer, internetcafeer och amerikans pan pizza. Ett hett biotips for alla vinterkalla manniskor dar hemma; ga och se Blood Diamond! Miche och Ulf satt och spelade macho under filmen nar ogonen i sjalva verket var fyllda med tarar. Miche at popcorn for att dolja sin feminina sida.. Vi blev helt tagna av filmen och var lite skakiga pa rosten direkt nar vi kom ut ur biografen.. Go see it!

Igar var vi med om nagot som vi aldrig kommer glomma. DEATH ROAD! Hur coolt och icke-turistiskt later inte det?! Death road gar ut pa att man tar sig ner downhill med fullt utrustade mountainbikes pa vad som anses vara varldens farligaste vag! For att ni ska forsta inneborden av hur farligt det har egentligen ar kan vi beratta att vi var sex personer nar touren borjade, nar vi ca 90km och sex timmar senare hade tagit oss ner fran berget i vralande hastigheter med stup pa flera hundra meter bara nagra fa feltramp ifran oss var vi bara fyra... Ok, ingen dog, sa illa ar det inte, men olyckor intraffade. Benjamin, en av oss harda killar som tog oss an Death road foll av cykeln, slog i huvudet och fick en fraktur under ogat som man fick sy igen! Hans resa slutade har. En annan kvinna insag det livshotande i att ta sig ner for varldens farligaste vag och gav sig darfor vika. Women... ;) Det var verkligen en upplevelse utover det vanliga! Samtidigt som det var varldens farligaste vag vagar vi pasta att det trots allt maste vara en av varldens vackraste vagar. Gronska, djungel, vattenfall, bergsvaggar, stup. Svarforklarat, se bilderna istallet, en bild sager mer an 1000 ord men inte ens det racker till ibland. Vi har forresten laddat upp lite fler bilder fran Brazil och Argentina pa riskaka ocksa, ta en kik vetja!

Nasta anhalt blir Copacabana, nej inte den i Rio De Janeiro utan staden Copacabana, som ligger vid Titicacasjons strand i Bolivia. Vi aterkommer darifran! Fortsatt skriva kommentarer, alltid lika uppskattat! Ta vara pa er till dess! Kramar Ulfie och Michie

Salta killar

Hola chicas y chicos!

Nu sitter vi har pa ett internetcafé i staden Uyuni i sodra Bolivia med lite smatt vaderbitna ansikten och ett gang upplevelser rikare. Vi har nyss kommit tillbaks fran en tredagarstur i jeep har omkring Uyuni, den har bjussat pa mycket salt, vulkaner, skumma laguner, flamingosar, lamor och mycket mer.

Efter en lugn och skon tisdag i Salta tog vi nattbussen upp till gransen mellan Bolivia och Argentina. Dar hade vi sisadar 8 timmar att vanta pa ett tag i den inte sa jattecharmiga staden Villazòn, dar hojden(ca 3000 moh) for forsta gangen gjorde sig pamind genom att vi kande oss grymt sega i skallen och latt blev andfadda. Men de dar 8 timmarna visade sig i alla fall vara valbehovliga, eftersom det tog ungefar 4 timmar for oss att kopa en biljett fran tagstationen. For att gora en lang historia kort kan man saga att biljettforsaljningen inte funkar sa smidigt som i Sverige och det ar tur att Miche vet hur han ska jiddra spanska med tagstationspersonalen och aven den lokala snuten. Vara surt forvarvade tagbiljetter tog oss i alla fall till Uyuni, dit vi kom mitt i natten mellan onsdag och torsdag.

Vid lunchtid pa torsdag satte vi oss i jeepen och drog ivag pa var tredagarstur med var stabila chauffor Elias och en skon liga backpackers utan nagon riktig gemensam namnare (en 51-arig snubbe fran Rio, en 29-arig junge aus München och tva 33-ariga polskor fran Krakow(de kande inte till Anki!;)). Forsta dagen spenderade vi i den gigantiska saltoknen som ligger har precis intill stan. Det var en helt enorm och samtidigt skum kansla att traska omkring pa ett stort platt hav av salt. Vi besokte en liten "ö" mitt i saltet som var full med massa gigantiska kaktusar. Annu skummare... Det ar svart att beskriva det dar salta stallet med ord, men kolla in bilderna!(fler bilder kommer senare, you know internet and south america...)

Den andra dagen brummade vi vidare med jeepen pa vad som ofta sag ut som oframkomliga "vagar" (har snackar vi off-road i ordets ratta bemarkelse) i ett landskap fullt med vulkaner och laguner i olika farger. Vi stannade till lite da och da langs vagen och spanade in flamingos och konstiga stenformationer m.m. Vi rorde oss runt 4000 och 4800 meters hojd och det gjorde att huvudvarken standigt dunkade lite latt i tinningarna. Men vi klagar inte!

Den tredje dagen var det uppgang svintidigt (04:30) for att aka en bit och spana in gejsrar som sprutade upp gas, det luktade aggfis, men var nog sa haftigt anda. Sen rullade vi vidare ner till en varm kalla dar det bjods pa bad. Ulf tog sjalvklart tillfallet att varma upp sig lite i den arla och kalla morgonstunden, medan badkrukan Miche stannade i jeepen och tog igen sig fran den harda natten pa 4500 meters hojd. Jeepen tog oss sen vidare till annu flera vulkaner och stenar och vackra saker innan vi landade i Uyuni nu pa eftermiddagen.

De tva natterna spenderades i valdigt spartanska sma byggnader och uttrycket "in the middle of nowhere" passar in pa bada stallena. De lag liksom bara dar ute bland alla vulkaner och laguner langt langt fran civilisationen. Man undrade ibland vad de manniskor som bodde dar ute gor om dagarna...

For ovrigt har Ulf skaffat sig en skon grisbranna i nacken och Miches har fatt sadar harligt mjuka och fuktiga Goran Kropp-lappar!

Nu ska vi ta oss upp till huvudstaden La Paz med tag och buss via stan Oruro, dar vi ska spendera ett par dagar innan vi ror oss ner mot Titicacasjon.

Bilder kommer upp senare, riskaka strular och uppkopplingen ar inte den hetaste...

Pa aterseende!

Kramar M&U

Kortvisit i Argentina

Sa! Efter att vi lamnat Foz De Iguazu i Brasilien och anlant till busstationen i Argentina hor vi plotsligt att nagon ropar "Michel.. MICHEL!" Mycket riktigt hor vi ratt och ser tva flickor som vi kanner igen mycket val! Utanfor det ovanligt sterila och rena cafèt sitter en glad blond tjej och en brunett med stora lappar. Yes, ni gissade ratt! Anna Eriksson och Linda Falk sitter och tar en kaffe och far plotsligt syn pa oss (Anna och Linda ar forovrigt vara klasskamrater for er utomstaende)! What are the odds?! Per automatik beter vi oss plotsligt som om vi sett tva spoken och blir helt till oss av lycka och forvaning! Det bor dock namnas att vi hade pratat over msn med dessa tjejer bara nagra dagar tidigare men hade da kommit fram till att vi formodligen inte skulle hinna ses eftersom varan buss skulle lamna stationen 2130 och deras skulle anlanda 2135, men som tur ar hade Anna och Linda hunnit med en tidigare buss! Vi hade en hel eftermiddag tillsammans med vara favorittjejer och pratade om dittan och dattan och utbytte restips mm. Varlden ar liten...

Nu for tillfallet befinner vi oss i staden Salta i Argentina. Bussresan pa 27timmar fran Iguacu gick fortare an vantat, mycket tack vare de underbara stolarna pa bussen och sjalvklart somnpillrena Anna hade gett till Michel. Stort tack till Anna! Vi kom fram i natt kl 01 och somnade som sma bebisar som precis fatt i sig en flaska varm brostmjolk. Under dagen har vi explorat Salta och kommit fram till att det ar en charmig liten stad insprang mellan Anderna. Huvudattraktionen ar en linbana som tar dig anda upp pa 1400meters hojd dar man kan blicka ner over den pittoreska staden. Forovrigt verkar det inte handa speciellt mycket, valdigt pataglit mañana mañana-stamning aven har, butikerna ar oppna till 13 och oppnar aterigen kl 17 efter den obligatoriska siestan.

Vi har efter missodet i Sao Paolo lart oss av vara misstag och har redan nu - for en gangs skull i god tid - bokat biljetter till nasta destination. I natt satter vi oss aterigen pa en buss som tar oss till den Bolivianska gransen dar vi vantar i 7 timmar for att sedan ta ett tag till staden Uyuni i Bolivia dar vi ska upptacka saltoknen! Ska bli hur kul som helst att aka runt i en jeep i oknen under fyra dagar och overnatta pa gamla militaranlaggningar!

Saltoknen ar den nast sista stora turistfallen vi hinner uppleva i Sydamerika. Sist men inte minst ska vi fa uppleva Machu Picchu i Peru om ca 1.5vecka, sedan bar det av mot Nordamerika igen dar Samir vantar med oppen, valkomnande famn!

Hoppas allt e bra dar hemma!

Kramar, Ulfie och Miche

Bye, bye Brazil!

OK! Imorgon lamnar vi Brasilien och fortsatter resan genom Sydamerika och nasta anhalt blir Argentina och den lilla staden Salta, som mest ar ett stopp pa vagen till saltoknen i Bolivia.

De senaste dagarna har vi spenderat vid Iguacu-vattenfallen, som ar ett av de maktigaste av sitt slag. Vi har bott pa ett helskont vandrarhem en bit utanfor sjalva staden. For att fa den basta upplevelsen av vattenfallen akte vi over till den argentinska sidan och kikade pa det. Vattenfallen utgor grans mellan Brasilien och Argentina, dessutom delar Iguacu-floden Brasilien fran Paraguay en bit uppstroms. Sa det ar lite som treriksroset, fast anda inte... Vattenfallen ar svara att beskriva med ord, som ni kan se pa nagra av bilderna sa var de i alla fall vackra och overvaldigande. Kanslan att sta bredvid miljarder vattendroppar som forsar nerfor i full galopp fick en att kanna sig valdig liten och odmjuk mot vattnets krafter. Innan vi blir vi alldeles for emotionellt laddade i vara beskrivningar hanvisar vi till att ta del av var upplevelse via bilderna!

Efter att ha spenderat ca 2 veckor har i Brasilien sa tankte vi sammanfatta lite av vad vi tycker om landet, av det lilla vi har sett av detta gigantiska land. Det blev en vecka i Rio de Janeiro, fyra natter pa Ilha Grande och nu senast tre natter har uppe vid Iguacu-fallen. Nagot som ar valdigt patagligt har ar det gronskande landskapet i hettan, det ar gront precis overallt, trots att termometern ar konstant over 30 grader. Formodligen beror det pa att det ar regnperiod har nu, men som tur ar har vi bara haft sporadiska regnskurar nagra fa dagar.

Innan vi kom hit sa hade man ju hort ett och annat om att det skulle kunna vara farligt har i Brasilien och att man skulle passa sig for att bli lurad eller ranad m.m. Men det har vi inte alls upplevt, utan vi har bara traffat pa social och trevliga manniskor. T.ex. sa traffade vi en nastan oversnall brasilianska nar vi stod som tva fragetecken pa busstationen i Sao Paolo. Det var hon som overtygade oss om att sova pa busstationen, som ju faktiskt ar en av resans hojdpunkter sa har langt! Vem hade kunnat tro att spela Chicago och sova pa harda plaststolar skulle platsa resans top-3 hittills!? =) I ovrigt kan vi saga att manniskorna ar valdigt lugna och inte stressar upp sig i onodan. Det har smittat av sig lite pa oss och vi har konstaterat att vi aldrig har gatt sa langsamt som vi nu gor. Vi hasar oss fram i vara flip-flops i ungefar samma hastighet som en sengangare. Manana manana som vi sager.

Vara kroppar anpassar sig till solens stralar och brannan borjar ta sig. Igar rakade Miche ner haret pa skallen till 2cm, men eftersom det ar svart att raka sig sjalv i nacktrakten sa bad han sin van Ulf om hjalp med den biten. Ulf, som inte ar den mest erfarne barberaren papekade tydligt att han inte var sarskilt pa den har sortens rakapparatur. Men Miche litade, som den godtrogne van han ar, blint pa att Ulf anda skulle klara biffen. 2 sekunder efter att Ulf hade borjat raka vaxte hans ogon till onormal storlek och en svettparla som inte berodde pa varmen kunde skonjas pa hans panna. Michel insag genast att nanting inte var som det skulle. Ulf borjade snabbt poangtera att han nyss tydligt hade poangterat, att han och apparaturen inte var ett med varandra. Vi lyckades fanga lite av det komiska i denna situation med foljande bild. Se Michels nagot smatt irriterade ansiktsuttryck och skada samtidigt spegelbilden pa vaggen...

Vi har trivts mycket bra i Brasilien, tack vare det fina landskapet, vadret och forstas de trevliga manniskorna. Men nu ser vi fram emot att fortsatta resan genom Sydamerika och ha nagra skona stunder i Argentina, Bolivia och Peru de narmaste tre veckorna. Vi aterkommer med fler blandade rapporter och underskona bilder till alla vara fans darhemma framover. Tills dess, hall till godo! Vi saknar er alla! Kram