Snorklig, Fiske, Shopping, Hemresa

Sådärja, det verkar som att det redan har blivit mitten av maj och vi har Sverige alldeles runt hörnet. Och ja, det var ett tag sen vi bloggade sist, det beror nog mest på att vi har varit alldeles för upptagna med att pilla navel. Vi har spenderat en dryg vecka på Koh Tao, en vecka som förutom navelpillandet på beachen har bjussat på lite spridda aktiviteter.

En av dagarna hängde vi med på en snorkeltur med en av alla färgglada båtar runt ön. Redan efter fem minuter i plurret fick vi syn på hajar! De var bara sisådär 1-2 meter långa och gjorde lyckligtvis inga attacker, så vi kunde njuta av hur de simmade omkring runtom och bredvid oss på riktigt nära håll. Förutom hajarna, som var dagens höjdpunkt fick vi se en hel del färglada firrar och simma omkring bland koraller i olika utstyrslar. Dagen avslutades med att åka ut till en lite mindre ö precis utanför Koh Tao, där vi utövade lite avancerad friklättring på stenblocken. Skönt att omväxla sig lite, blev lite väl mycket av det goda på snorklingsfronten nästan. Bara motgångar...

En annan dag satte vi iväg på en fisketur på en riktig thailändsk fiskebåt. Vi hade sett fram emot att fånga riktiga storbaddare á la Adventure Fishing on Discovery Channel och jorå, det började bra. Miche började med att plocka upp fyra fiskar på bara en halvtimme och en av de var en skapligt stor fisk vid namn Travelly-nånting... Resten av dagen var dock ett enda stort tomrum när det gäller fisket. Uffe lyckades till slut fiska upp en liten rackare, så liten att kaptenen på båten fnissade "vely small!" samtidigt som han plockade av Uffes enda fångst från kroken. Trots den dåliga fiskelyckan var det en skön dag, inte minst för att vi bekantade oss med Micke och Ann-Sofie från Stockholm. De beklagade sig ungefär lika mycket som oss över fiskarnas ovilja att nappa, men vi hade i alla fall en skön dag ute på det guppande blå tillsammans.

Uffe hann också med att utnyttja sitt färska dykcertifikat och göra två dyk dagen innan vi lämnade ön. Dyken blev inte riktigt lika spektakulära som i Malaysia, men de bjöd på lite nya upplevelser under ytan och det ballaste var nog att dyka genom en liten grotta bland korallerna. Sen lämnade vi alltså ön och begav oss mot resans sista mål, Bangkok. En båtresa in till fastlandet, några timmar med Thailands MC-knuttar i en pittoresk hamnstad och ett fräscht nattåg senare anlände vi till slut givetvis i närheten av alla våra kära turisters galna smältdegel Kao San Road.

Nu har vi traskat runt här på Bangkoks gator i två dagar, vi har varvat den obligatoriska shoppingen med lite kultur. Grand Palace och en enorm liggande guld-Buddha har vi hunnit med att besöka än så länge, med funderingar på att sista dagen besöka National Museum. Vi håller också så småningom att anpassa oss till det svenska samhället här, eftersom det känns som ungefär hälften av människorna på gatorna häromkring i turiststråken pratar svenska. För övrigt har det blivit mycket "no thanks" till alla hala försäljare, mera Thai-mat i magen och lite njutande av efterlängtad AC på hotellrummet.

Nu är det alltså bara cirka två dygn innan vi lämnar Bangkok och vår resa tar slut. Varvet runt jorden fullföljs i och med att vi för sista gången reser västerut och landar där hemma. Eller ja, vi ska njuta några sköna timmar på Heathrow/London innan vi landar på Arlanda igen. Vi har upplevt så otroligt mycket de senaste fyra månaderna. Det vi har skrivit ner på bloggen längs vägen är en hyfsad sammanfattning av vad vi varit med om, men den ger ändå långt ifrån en heltäckande bild av vår resa. Det ni - våra fans - fått nöjet att läst om på bloggen kan jämföras med en 14tums svart/vit mono tv när det som vi fått uppleva under resan är jämförbart med Cosmonova, 5.1 THX surroundljud med lukt och vibrationer i sätena. Alla de platser vi besökt, människor vi träffat, kulturer vi stött på och självklart alla upplevelser är något vi alltid kommer ha med oss i livet. De senaste fyra månaderna har varit bland de mest händelserika någonsin och intrycken har aldrig slutat hagla över oss. Allt från hustaken i Philadelphia, skyskraporna i NYC, favelorna i Brasilien, saltöknen i Bolivia, Inkaruinerna i Peru, till äventyren på Nya Zeeland, surfingen längst Gold coast i Australien, paradiset Perenthian Island i Malaysia, liggande Buddha i Bangkok för att bara nämna några. Att ha fått uppleva världen på det sättet vi fått är något vi aldrig kommer glömma eller försumma. Men trots att vi haft en helt underbar tid ute i världen har vi saknat familj och vänner hemma i det avlånga landet. Det ska bli grymt kul att träffa alla igen, så hoppas ni känner samma sak, för om bara ett fåtal timmar landar vi på våran start/slutdestination med höga förväntningar om stora leenden och öppna famnar!

Så från oss alla till er alla, en riktigt god jul!

Förlängning i paradiset

Sist vi skrev var vi på väg att lämna Perhentian Islands och Malaysia och bege oss norrut till Thailand. Men vi hade svårt att lämna Perhentian, så vi stannade ytterligare 5 dagar och sammanlagt spenderade vi 10 nätter i paradiset. Det var flera saker som gjorde att vi höll oss kvar på Perhentian. Dels kom solen tillbaks och gjorde livet lite lättare igen, men framförallt träffade vi fler sköna människor som gjorde att vi inte hade nån anledning att brådska vidare till Thailand. En annan sak som gjorde att vi stannade lite längre var att vi väntade på att en postförsändelse innehållandes Uffes mobiltelefon. Den glömdes nämligen på ett hostel i Kuala Lumpur, men efter många om och men visade det sig väldigt svårt att skicka den. Så vi har gjort upp med svenskan Lisa, som ska hem till Svea via KL i slutet på maj plockar med den sig hem. Så Uffe är nu utan mobil resten av resan, men värre saker kan ju hända.

Vi fortsatte börja dagarna uppe på Blue Roof, vilket oftast innebar en frukost med tillhörande skön havsutsikt och lite skitsnack med Anna & Anna. Vi träffade på lite folk då och då längs stranden, som är så pass liten att man känner igen folk redan efter ett par dagar. Vissa blev vi närmare vänner med än andra och vårt nya umgänge på ön blev en italienaren Luca, malaysiskan Nathresa, belgaren Kevin och chilenaren Antonio.

Luca är en riktigt härlig karaktär, med det där äkta italienska i sig, som just sålt av sitt framgångsrika konsultföretag och gett sig ut på 3-årig resa runtom i världen. Vi vek oss till skratt när han slängde ur sig citat efter citat på italiensk-klingande engelska som "This spaghetti sucks man, it's disguisting! This is a recipe how not to make spaghetti ever again!" när vi åt fried noodles, som kanske inte var helt al dente, men ändå var helt ätbara. Och då ska vi inte tala om vilken underhållning han bjöd oss på på dansgolvet, där snackar vi energi...

Nathresa är en malaysisk tjej med bruna stora ögon och sött leende. Hon blev en i killgänget med detsamma och hon kom med malaysiska mat- och drinktips så vi killar fick smaka lite på den inhemska kulturen.

För att inte trötta ut er med mer personbeskrivningar så kan vi bara konstatera att Kevin och Antonio också var ett par sköna människor att hänga med på en strand i Malaysia.

Hursomhelst så lämnade vi till slut Perhentian Islands och begav oss mot Thailand i onsdags. Efter en dags resande hamnade vi i Krabi, där vi spenderade en natt för att sedan bege oss till en av de närliggande beacherna, Hat Ton Sai. Vad vi hade hört om Ton Sai så skulle det vara en skön strand inramad av höga bergsknallar, som gjort för klättring och ett bra ställe för att ta sig ut att dyka i havet. Tyvärr var det inte riktigt som vi tänkt oss. Det började redan när vi hoppade av båten som tog oss till stranden, vi fick traska i decimeterdjup lera in till själva sandstranden. Väl där märkte vi att de flesta ställena antingen var nedstängda eller gapade tomma på folk. Lägg därtill ett ihållande duggregn och misären var total! OK, misär kanske är att ta i, men efter Perhentian hade ju våra krav höjts en aning och Ton Sai var inget mysigt ställe, så vi bestämde oss för att dra vidare till östkusten redan nästa dag.

Så efter att igår ha transporterat oss ännu en dag har vi nu kommit till Koh Tao, en ö utanför Thailands sydöstkust. Här är det faktiskt riktigt fint, men inte riktigt lika smått och gemytligt som på Perhentian. Här kryllar det både av moppar och det finns mer än ett 7-Eleven. Men vädret är nice, vi har hittat en skaplig bungalow och det verkar finnas en hel del att göra här. Så vi trivs och frodas igen efter ett liten plump där nere i Krabi.

Vi har insett att det snart bär hemåt mot Svea igen, ojoj vad tiden rullat på snabbt de senaste veckorna! Men först ska vi passa på att njuta rejält här i solen på Koh Tao innan vi drar till Bangkok och sedan hemåt om sisådär en och en halv vecka. Så vi ses snart, och tills dess; ta det lugnt med brännan och njut ordentligt av era bananpannkakor!

Parenthian Islands = Paradis

Det blev faktiskt precis som vi hade tänkt oss, när vi lite lessa på storstadshetsen satt i Kuala Lumpur och såg fram emot paradiset på Perhentian Islands. Efter en lång bussresa och övernattning en natt på ett hostel i staden Kota Barhu anlände vi nästföljande morgon till Perhentian Islands. Efter att vi hoppat ur båten och vadat in i det 30-gradiga klarblåa vattnet till sandstranden, traskade vi längs stranden och letade upp en billig bungalow. Vårt hem här på ön ligger en liten bit upp i ena ändan av den långa sandstranden och vi har givetvis havsutsikt! Efter att ha lastat av ryggorna var det ganska skönt att hoppa i plurret och bara njuta av stället vi hamnat på.

Perhentian Islands består av två öar, en stor och en liten. Vi bor på den största stranden på den lilla ön, men det är fortfarande ett lugnt och avslappnat och ingen vidare turisthets, ett skönt ställe helt enkelt! Längs stranden ligger restauranger som serverar riktigt bra asiatisk mat, bungalows i olika former och några dykcenter. Uffe slog till på en tredagars kurs för dykcertifikat och inkasserade igår sitt dykcertifikat. Förutom att ha lärt sig alla nödvändiga färdigheter och utrustningar har dykningen bjussat på alla möjliga färgglada fiskar, stingrockor och andra små varelser runt korallerna. På första dyket räddades dessutom en sköldpadda som hade fastat i en liten repstump bland korallerna - special moment!

Dagarna här har förflutit i ett minst sagt lugnt tempo och vi har lärt känna en del folk på ön, både locals och turister. Första dagen när vi promenerade över till andra sidan av ön stötte vi ihop med Michels namne Michelle, en färgstark malaysisk tjej som varit runt en hel del i världen och som bl.a. jobbat med ABB i Malaysia. Av denna anledning kunde hon några ord svenska, ett av dessa var "lappsjuka", som hon förklarade att hon fått efter för lång tid borta från civilisationen under en fjällvandring när hon var i Sverige en gång i tiden. Första gången vi träffades slutade med att Michel och Ulf avslutade natten på hennes veranda med lite mer Monkey juice (smakar lite som vodka med vaniljcola, malay style) och Michel däckade hos henne. På morgonen säger hon sen att hennes son varit förbi och tydligen gett Michel arga blicken för att han sov i hennes säng. Vi hade ingen aning om att hon hade en son, vi antog att hon var runt 25 men det visade sig att Michel legat och snugglat med en 37årig Malaysiska ;) En upplevelse rikare..
Sonen som gav Michel arga blicken är 17 år och heter Yngwie (efter en viss gitarrlirande Malmsteen).

Vårt stamhak här på Perenthian Islands har inte ett, inte två utan hela tre namn; Mohsin Chalet, Blue Roof och Tummy Rumbles. Det är ett avslappnat ställe där de anställda minglar med gästerna och vi har nu kommit till det stadiet att vi är tjenis med de flesta som jobbar här. Två av de anställda är Brommatjejerna Anna och Anna, två gladflummiga tjejer som varit här på ön i snart två månader och rest runt i två år. När vi har lite fritid (dvs nästintill hela tiden) så händer det lätt att man tar sig upp till restaurangen och hänger med Anna och Anna. Vi är uppenbarligen inte de enda som gör som vi för vi har träffat lite annat folk här också, bl.a. Lisa från Göteborg och hennes malaysiska pojkvän Riza. Lisa har valt att skriva sin C-uppsats här vilket vi antar kan bli rätt klurigt när man hör havets vågor utanför dörren och solen står i zenit. Men å andra sidan så kanske vågor och sol är att föredra framför regn och rusk. Pojkvännen Riza jobbar på stranden som arrangör för bl.a. snorkel- och fisketurer.

En kul överraskning för Michel var när vi hängde på andra sidan ön på Coral Bay. Ett bekant ansikte dök upp i närheten av vårt bord och Miche var tvungen att tänka till innan han ropade hennes namn. Det var Maria från Rudbecksskolan som spelar volleyboll tillsammans med Lena (Hallbergs gamla flamma). De hade inte setts sen år 2000 så de utbytte gamla minnen och delade med sig av storys kring deras gemensamma bekanta.

Vi har nu spenderat sex dagar här på ön och tyvärr har de första fyra dagarnas dagarnas underbara väder nu försvunnit och bytts ut mot grå himmel och regn. Paradiset gör sig inte alls lika bra i tråkigt väder och vi har hört att det ska hålla i sig ett tag till. Så i morgon tar vi och packar ihop och reser någon annanstans. Var någonstans är inte helt klart än, men vi siktar norrut mot Thailand och ser var vi hamnar...

Ta vara! Kramar

Svettigt i Kuala Lumpur

Det blev lite knasigt med bloggandet nyss, vi hade en som låg på lager på Miches laptop och orkade inte skriva en ny när vi uppdaterade förra gången. Men hursomhelst, denna gång är vi tillbaks i och skriver lite mer live. Så, nu har vi alltså spenderat tre dygn i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Jämfört med Singapore tycker vi att det är aningen trevligare här. Tiden har mest gått åt till att strosa runt i de gigantiska köpcentrumen och fynda diverse saker och svettats ute bland alla asiater på gatan. Det är konstant över 30 grader och fukten ligger inte bara i luften, utan även innanför kläderna, så det är faktiskt ganska skönt att fly in i AC-kylan inne i alla shopping malls. Det har blivit en hel del promenerande runtom i stan, så vi har fått oss en hyfsad sightsseeing av de centralaste delarna, med de skyhöga tvillingtornen Petronas Towers ständigt vakande över oss.

Men vad har vi då fyndat? Uffe har gått loss på lite diverse, mest kläder och lite sånt därnt klassiskt krims krams som klocka och solbrillor. Miche har kört stenhårt på att hitta en bra systemkamera till ett billigt pris och efter mycket om och men sitter han nu nöjd och glad och pillar på sin nya skönhet, som nyss inhandlades. Det har varit minst sagt en lång resa för att få den i hand. Inte bara med tanke på allt prutande och all research runtom i köpcentrumen, men framförallt för att ett missförstånd från Handelsbanken gjorde att de spärrade Miches bankkort istället för att skicka honom en ny PIN-kod. Denna lilla fadäs betyder att Pappa Ulf får bistå med sitt konto så länge och ge Miche en och annan veckopeng emellanåt.

Imorgon bitti lämnar vi Kuala Lumpur och allt vad asiatiska storstäder innebär och beger oss till Perhentian Islands. Perhentian Islands ligger långt norrut längs Malaysias östkust och det ska tydligen vara såna där härliga paradisstränder och allmänt laid back där. Det ska ärligt talat bli riktigt skönt att lämna storstadspulsen nu, visst är det gött med billiga prylar, alla bekvämligheter i närheten och häftiga skylines. Men vi ser verkligen fram emot att byta ut "massas, massas, sir?" och smogen mot lite lugn och ro, kritvita sandkorn mellan tårna och frisk luft nu!

Hoppas det rullar på bra där hemma! Vi saknar er alla!

Singapore i våra hjärtan

Denna blogg skrevs på bussresan mellan Singapore och Kuala Lumpur, dvs i onsdags så ta det för vad det är.

Singapore är en rätt underlig stad. Den har som så många andra storstäder en mäktig skyline med höga bankskrapor i citycentrum, men där finns också stadsdelar som Little India (där vårt hostel låg), China Town och en konstgjord ö som heter Sentosa. Man fick uppleva ett och annat märkligt under vår fyra dagars korta vistelse.

Vi spenderade ganska mycket tid i Sim Lim, ett 5-vånings köpcentrum med enbart elektronik, billig sådan. Letade man efter en produkt så fick man olika prisuppgifter på olika ställen så det var verkligen läge att pruta, som verkligen passade oss ypperligt då det faller sig helt naturligt för oss svenskar... Vi gick runt på Sim Lim i timtal under vår vistelse men det slutade med att vi inte köpte mer än en hörlursadapter till Michels mobil för 25kr och en kameraväska till Ulf. Enligt rykten och sägen är det nämligen ännu billigare i Kuala Lumpur dit vi är på väg just nu, vi sitter på bussen som nyss tog oss över gränsen.

Little India var en rätt kul upplevelse. Inte bara för att det myllrade av indier, inte heller för att det inte fanns några kvinnor ute, utan enbart män. Det mest uppseendeväckande var att man ibland kunde se män gå hand-i-hand, och då menar vi inget illa mot the gay community, men när man ser tre (3) män gå hand-i-hand så höjer man lätt på ögonbrynen och visst börjar det dra i mungiporna av bara själva tanken? Dessutom låter det jäkligt kul när indier försöker sig på engelska. Vi blev så pass förtjusta i indierna att det slutade med att vi köpte tre skivor och en film som damen i kassan rekommenderade, hur skulle man kunna motstå?! Kolla riskaka för en visuell upplevelse.

China Town var väl ungefär som China Town i New York; ett evigt "Hello mister, massage for you sir, ten dolla", ett myller av småbutiker som sålde tyger med kinesiska broderingar, små fake-handväskor, skärp med BMW-loggan (alltid lika inne), ja ni förstår nog.

Sentosa är en liten ö belägen i utkanten av Singapore och utgör den sydostligaste delen av Sydostasien, dit singaporianer åker för att relaxa. Det var i våra ögon inget märkvärdigt, lite väl artificiellt. Det blev svårt att njuta av stranden då det fortfarande brummade grävskopor som fixade till sandstranden och horisonten bestod av en industrihamn med ett 50tal stora båtar lastade med containrar. Inget paradis direkt. Sloganen "Ten minutes from the city centre, million kilometers from stress" höll inte riktigt. Däremot fick vi se duktiga delfiner hoppa och ha sig i vattnet på delfinshowen som kostade alldeles för mycket för att oss, så vi la oss ner i sanden intill en dörr som skulle hålla icke-betalande ögon utanför show-arenan. Som backpacker i tre månader har man ju snappat upp en del tricks för att spara en slant så vi kunde se showen ändå ;)

En kväll när vi kom tillbaks till hostelet såg vi på deras anslagstavla en annons där det stod "10 cacausian guys wanted for TV recordning" och att man skulle bli betald 100 singaporedollar (ca450kr) för att agera statist under en dags tv-inspelning. Vi var båda sugna på att tjäna en extra liten hacka att fylla på den sinande reskassan med, men det fanns bara en plats kvar. Eftersom Uffe är en naturlig skådespelartalang med karisma så att det räcker och blir över var det han som fick sig en inblick i asiatiskt lågbudget-skådespeleri. Själva statistjobbet gick ut på att stå och dansa (utan musik) med några asiatiska damer på en nattklubb och låtsasmingla i baren. För er som följer Singapores TV-utbud så ska ni hålla utkik efter programmet Tab TV, som kommer att visas i Juli.

I helhet var Singapore en kul stad att besöka, men fyra dagar räcker gott och väl och vi ser fram emot Kuala Lumpur och sedan den Malaysiska östkusten som tydligen ska vara fantastisk.

Ta vara! Kramar

Surfing along the east coast; "Soooo good!"

OK, det här blir ett långt inlägg, så håll i er - det är värt varenda rad! För att inte tala om bilderna.

Medans Uffe var på sin de-tour i Canberra drog sig Miche iväg från Bondi tillsammans med Fredrik mfl till Wollongong och mötte upp med Hannes, Katarina och deras flatmates Henrik och Matilda. Wollongong är en mindre stad ungefär 2timmar med bil från Bondi där surfandan var lika påtaglig. Vi hade grillkväll första kvällen på deras nyinköpta supergrill och resten av dagarna präglades av stranden, havet och allmänt slappande. Efter några tillbakalutade dagar anslöt Ulf till det glada gänget i Wollongong och glädjen spreds sig ytterligare mellan oss ;) Sunshineboy had made his entrance!

Passande nog fick våra klasskompisar påsklov lagom till vår sista vecka i Australien så vi spenderade den med en veckas road trip längs kusten norr om Sydney. Vi var 12 stycken glada påskfirare, som gav oss iväg ut på äventyr på skärtorsdagen, i tre bilar med surfbrädor på taket. Våra 10 kompisar på resan var Hannes, Katarina, Fredrik, Åsa, Matt, Luke, Pierre, Jonas, Henrik och Matilda. Desstuom mötte vi bitvis under vägen upp våra Bondi-bekanta Niklas, Maria och Sara, så vi var ett stort gäng som åkte runt och hade det bra.

Dagen innan det bar av på road trippen hann vi med att turista lite i centrala Sydney också. Det blev lite promenerande runt vattnet vid Operahuset och Harbour Bridge i solskenet innan vi mötte upp med Fredrik och Åsa i Bondi och packade in oss i deras Fårrd. Vi jobbade oss sedan upp efter kusten med lite stopp här och var, det blev lite surfande på fina stränder och övernattning i både bil, tält och i en fin lägenhet i Surfers Paradise hemma hos Fredriks gamla kompisar Viktor och Jakob. Mest tid spenderades i Surfers Paradise och i Byron Bay. Surfers är lite mer av en artificiell stad som påminde oss mycket om Las Vegas, en storstad som inte riktigt passade in i resten av surf-kulturen runtom i landet med alla dess neonljus och stylade bilar. Men med tanke gästvänligheten hos Viktor och Jakob och boendestandarden blev det några sköna dagar ändå.

Efter Surfers Paradise tog vi oss en bit ner efter kusten till det lite mer avslappnade Byron Bay, en surfby med backpackerinriktning skulle man kunna beskriva det som. Där tog vi in på en camping och tältade tillsammans med vänner och några håriga spindlar, som var ivriga att välkomna oss genom att bygga gigantiska nät i anslutning till vårt tält. Dagarna i Byron bjöd på body-boarding (vi har inte riktigt blivit de hardcore-surfare som vi hade tänkt oss) och lite solande emellanåt. Vi fick även se några spralliga delfiner i vågorna. På kvällarna blev det lite mer livat, där dansande på borden var en av de vinnande ingredienserna. Förutom Fredrik, Katarina och Hannes dök även två andra STS-are upp, nämligen Rebecka och Carro. Ganska häftigt att kunna ha en utekväll i Byron Bay med 10% av STS-klassen. Världen är liten, STS nätverkade som aldrig förr.

Fredagen den 13:e tyckte vi var en passande dag att åka hela vägen tillbaks till Sydney i Fredrik och Åsas Fårrd. De knappa 80 milen bjöd på en del hastiga uppvaknanden då livet nästan passerade i revy, men vi kom hursomhelst helskinnade tillbaks till Sydney och kunde tacka förarna för en underhållande resa. Det var en riktigt lyclad road trip som vi fick tillfälle att följa med på och den avslutades med att gå ut och träffa gänget en sista gång i Bondi. Vi fick en hel drös med kompisar, som vi hoppas få se i Sverige framöver också.

I skrivande stund har vi lämnat Australien och påbörjat det sista kapitlet på vår resa, d.v.s. Sydostasien. I går kväll landade vi här i Singapore, där vi förmodligen spenderar en 2-3 dagar innan vi jobbar oss upp i Malaysia och senare Thailand. Här är det konstant över 30 grader och det enda vi har hunnit med hittills här under vår första förmiddag i Singapore är att kika på all billig elektronik. Är det förresten någon av er där hemma som vill göra en bra deal i elektronikväg, så hör av er! Digitalkameror, datortillbehör, mp3-spelare m.m. ligger oftast runt 2/3 av svenska priser och vissa prylar kostar runt halva priset. Du kan t.ex. få en PS3 60GB för 3700kr - och det innan vi ens försökt pruta på priset.

Förutom att shoppa ska vi spendera de resterande veckorna med lite lugnare tempo på fina stränder, förhoppningsvis ta dykcertifikat och bara smälta in i den asiatiska pulsen. Hoppas ni där hemma har det lika bra som vi har här, och om inte så blir det det om 5 veckor då vi landar på ARN igen.

Surfing roadtrip baby!

Hej alla glada manniskor dar hemma! Hur ar allt?! Detta inlagg kommer vara kort och harligt koncist men som alla vet, no news are good news!

Vi sitter pa ett internetcafe i Surfers Paradise och ska bege oss ner mot Currumbinstranden dar vagorna bryter perfekt :) Vi har inforskaffat oss en bodyboard som tar oss min mot land med vagorna, hur kul som helst!! Vi ar ett glatt gang pa 12 pers fran Sverige, UK och Danmark och vi spenderar dagarna med surfing, beaching, slappning och lite bilakande. Pa vagen till Surfers Paradise har vi stannat till pa olika stander for att testa vagorna och pa hemvagen tillbaka till Bondi (Sydney) ska vi spendera tva dagar i Byron Bay dar vi stannade till pa vagen upp hit och blev blixtforalskade.

Vi lovar att komma med ett langre blogginlagg och aven masas foton senare, men som ni sakert forstar vill man inte sitta pa ett internetcafe nar man har sa mycket annat kul for sig!

Kram kram

PS till alla studenter: Glom inte att soka till hostens kursen senast 15 april.