Parenthian Islands = Paradis
Det blev faktiskt precis som vi hade tänkt oss, när vi lite lessa på storstadshetsen satt i Kuala Lumpur och såg fram emot paradiset på Perhentian Islands. Efter en lång bussresa och övernattning en natt på ett hostel i staden Kota Barhu anlände vi nästföljande morgon till Perhentian Islands. Efter att vi hoppat ur båten och vadat in i det 30-gradiga klarblåa vattnet till sandstranden, traskade vi längs stranden och letade upp en billig bungalow. Vårt hem här på ön ligger en liten bit upp i ena ändan av den långa sandstranden och vi har givetvis havsutsikt! Efter att ha lastat av ryggorna var det ganska skönt att hoppa i plurret och bara njuta av stället vi hamnat på.
Perhentian Islands består av två öar, en stor och en liten. Vi bor på den största stranden på den lilla ön, men det är fortfarande ett lugnt och avslappnat och ingen vidare turisthets, ett skönt ställe helt enkelt! Längs stranden ligger restauranger som serverar riktigt bra asiatisk mat, bungalows i olika former och några dykcenter. Uffe slog till på en tredagars kurs för dykcertifikat och inkasserade igår sitt dykcertifikat. Förutom att ha lärt sig alla nödvändiga färdigheter och utrustningar har dykningen bjussat på alla möjliga färgglada fiskar, stingrockor och andra små varelser runt korallerna. På första dyket räddades dessutom en sköldpadda som hade fastat i en liten repstump bland korallerna - special moment!
Dagarna här har förflutit i ett minst sagt lugnt tempo och vi har lärt känna en del folk på ön, både locals och turister. Första dagen när vi promenerade över till andra sidan av ön stötte vi ihop med Michels namne Michelle, en färgstark malaysisk tjej som varit runt en hel del i världen och som bl.a. jobbat med ABB i Malaysia. Av denna anledning kunde hon några ord svenska, ett av dessa var "lappsjuka", som hon förklarade att hon fått efter för lång tid borta från civilisationen under en fjällvandring när hon var i Sverige en gång i tiden. Första gången vi träffades slutade med att Michel och Ulf avslutade natten på hennes veranda med lite mer Monkey juice (smakar lite som vodka med vaniljcola, malay style) och Michel däckade hos henne. På morgonen säger hon sen att hennes son varit förbi och tydligen gett Michel arga blicken för att han sov i hennes säng. Vi hade ingen aning om att hon hade en son, vi antog att hon var runt 25 men det visade sig att Michel legat och snugglat med en 37årig Malaysiska ;) En upplevelse rikare.. 
Sonen som gav Michel arga blicken är 17 år och heter Yngwie (efter en viss gitarrlirande Malmsteen).
Vårt stamhak här på Perenthian Islands har inte ett, inte två utan hela tre namn; Mohsin Chalet, Blue Roof och Tummy Rumbles. Det är ett avslappnat ställe där de anställda minglar med gästerna och vi har nu kommit till det stadiet att vi är tjenis med de flesta som jobbar här. Två av de anställda är Brommatjejerna Anna och Anna, två gladflummiga tjejer som varit här på ön i snart två månader och rest runt i två år. När vi har lite fritid (dvs nästintill hela tiden) så händer det lätt att man tar sig upp till restaurangen och hänger med Anna och Anna. Vi är uppenbarligen inte de enda som gör som vi för vi har träffat lite annat folk här också, bl.a. Lisa från Göteborg och hennes malaysiska pojkvän Riza. Lisa har valt att skriva sin C-uppsats här vilket vi antar kan bli rätt klurigt när man hör havets vågor utanför dörren och solen står i zenit. Men å andra sidan så kanske vågor och sol är att föredra framför regn och rusk. Pojkvännen Riza jobbar på stranden som arrangör för bl.a. snorkel- och fisketurer.
En kul överraskning för Michel var när vi hängde på andra sidan ön på Coral Bay. Ett bekant ansikte dök upp i närheten av vårt bord och Miche var tvungen att tänka till innan han ropade hennes namn. Det var Maria från Rudbecksskolan som spelar volleyboll tillsammans med Lena (Hallbergs gamla flamma). De hade inte setts sen år 2000 så de utbytte gamla minnen och delade med sig av storys kring deras gemensamma bekanta.
Vi har nu spenderat sex dagar här på ön och tyvärr har de första fyra dagarnas dagarnas underbara väder nu försvunnit och bytts ut mot grå himmel och regn. Paradiset gör sig inte alls lika bra i tråkigt väder och vi har hört att det ska hålla i sig ett tag till. Så i morgon tar vi och packar ihop och reser någon annanstans. Var någonstans är inte helt klart än, men vi siktar norrut mot Thailand och ser var vi hamnar...
Ta vara! Kramar

