Reunited in Australia

Hej hej allihopa!

Nu har vi aterforenats efter tva veckor med skilda resvagar. Efter att vi delade pa oss och den obotliga tomheten satte in och hemsokte oss under tva veckor har vi nu aterfunnit varandra och insett att ying verkligen kompletterar yang. Well, hursomhelst... Nu befinner vi oss alltsa bada i Bondi, en stadsdel av Sydney, dar laidback living och surfing praglar vardagen.

Miche kom hit redan i torsdags och har sedan dess bott hos var klasskamrat Fredrik och hans flickvan Asa, medans han forsokt styra upp ett jobb. Efter nagra dagar hade han fixat sig ett fint jobb pa ett cafe har i Bondi, trodde han... Men det visade sig att Miche inte hade ansokt efter ratt papper (arbetsvisum), utan akt i en riktigt slug falla och ansokt efter en guide till hur man soker arbetsvisum for 49 skona dollar. Sa nu star han pa ruinens brant och gar pa angor. Na, men sa illa ar det anda inte, men man kan saga att hela jobb-grejen rann ut nanstans i sanden har pa Bondi Beach igar...

Miches sista dagar i NZ spenderades tillbakalutat pa Coromandelhalvon, i Whitianga, dar han hookade upp med nagra backpackers, bl.a. en standigt leende japan som hette Yoshi (vad annars) och en underbar skotska ;) Han hade hursomhelst nagra skona dagar med solsken och fina strander dar, innan det bar av mot Australien. Ulfs andra vecka i NZ innebar mer harlig road trip med Johan. Efter nagra dagar med awesome MTB i Rotorua rullade den vita Toyotan norrut ut till Coromandel-halvon, dar ett par riktigt fina dagar med solsken, vackra beacher och lite mer traning avverkades. Helgen spenderades sen i Auckland, hemma hos Johans kompis Fiona. Hojdpunkten dar var nog kajaksurfingen, da det surfades med sma kajaker i meterhoga vagor. Ulf visade grymma skills och lat vagorna ta honom dit de ville och inte riktigt tvartom, men det var hursomhelst skitkul!

Nu funderar vi lite hur vi ska lagga upp vara narmaste tre veckor har i Australien. Vi har konstaterat att gratis ar gott, nu nar planboken blir smalare och smalare. Sa forhoppningsvis ska vi kunna bo lite hemma hos har och dar. Vi ska definitivt halsa pa Katarina och Hannes (vara klasskamrater som ar pa utbyte) nere i Wollongong. Annat som star pa schemat ar att vi ska forsoka bli surfare, for kropparna har vi ju redan, bara att lara sig sta pa bradan ocksa. Ulf ska nog ocksa ta en svang ner till Canberra och halsa pa Seb och Grant, tva gamla svenskbekanta aussies. Varan resa ar alltsa inte helt utstakad an, men som sa ofta annars, sa loser det sig nog bara bra utefter vagen.

Efter att ha hangt med pa lite morgonsurf med nagra surfarvanner till Fredde nere pa Bondi Beach nu pa morgonen har solen borjat titta fram. Sa vi ska bege oss ut och kanna av surfvibbarna. Ta vara pa er dar hemma och njut av varsolen, som vi i arlighetens namn faktiskt saknar en aning. Men hostsolen har varmer ratt bra anda.

Pa road trip med Johan

Hey hey! Sa var det dags for en lagesrapport fran Uffe har fran Nya Zeeland. Som bekant har jag och Miche nu delat pa oss har i Nya Zeeland. No hard feelings, det ar ju bara sa att vi helt enkelt har lite olika intressen, Miche ar inte riktigt lika outdoor som jag och darfor kor vi lite olika race just nu.

Jag har ju traffat pa min gamla van Johan har och vi rullar omkring i hans fina vita Toyota Hiace arsmodell 85, som ar ombyggd till husbil. Vi borjade med att tuffa norrut fran Auckland och akte hem till Neil(en gammal kompis som jag traffade nar jag var har i NZ for tre ar sedan), dar vi stannade ett par dagar. Sen, efter att Miche lamnade oss, akte jag och Johan vidare norrut och spenderade ett par fina dagar med lite traning. Vi sprang bl.a. en skon runda ut pa Cape Brett, en udde som sticker ut i Stilla havet pa ostkusten. Den tog 4,5 timme fram och tillbaka, exklusive en harlig lunchpaus ute pa uddens spets dar Stilla havet bredde ut sig i solskenet.

Efter det rullade vi ner och spenderade en natt i Auckland igen och traffade pa Miche en snabbis, innan han tog sig ut pa Coromandelhalvon for nagra dagars softande. Jag och Johan fortsatte soderut till ostkusten och staden Tauranga, dar vi cyklade MTB och paddlade kajak med Neil och hans flickvan Karyn. Vi bodde dar en natt hos Karyns foraldrar, det ar bara att tacka och ta emot nar de gastvanliga nya zeelandarna bjuder till. Att det sen fanns en mamma i huset som visste hur man skamde bort ovantade gaster var en skon bonus!

Igar kom vi till Rotorua, som ligger ganska centralt har pa nordon. Har finns, om man ska lita pa vad vissa nya zeelandare sager, ett av varldens finaste omraden for att aka MTB. Och efter att vi igar var ute och rullade fram i skogarna kan man inte annat an halla med, grymt fina cykelstigar och rolig akning! Gastvanligheten fortsatter, vi bor just nu hemma hos Brent, en annan gammal kompis fran forr. Vi har faktiskt bara sovit tva natter i husbilen an sa lange...

De sista 5-6 dagarna jag har har i NZ kommer formodligen att fortsatta i ungefar samma skona och avslappnade stil som senaste veckan, d.v.s. lite traning, lite cruising med Toyotan, lite aventyr och kanske klamma en glass i solskenet daremellan. Jag har fatt lite SMS-rapporter fran Miche och han verkar trivas finemang dar borta pa Coromandel! Han kommer forresten att dra till Sydney nagra dagar innan mig innan vi aterforenas dar om en vecka igen.

Nu ska jag ta och tvatta lite klader och ladda lite telefon och sant dar, bra att bo hemma hos!

Hoppas ni har det bra dar hemma, verkar ju va varvarme och sant dar pa gang har jag hort! Ciao sa lange!

På fri fot

Michel slutade aldrig att förbluffas av Ulfs och Johans kunskaper kring natur och djur. Ulfs skarpsinniga yttrande "man hör på syrsorna att det är varmt ute" tyckte Michel var snillrikt, trots att Michel på egen hand många gånger kopplar en sol och blå himmel till just värme. Men vill man lyssna på syrsorna för att känna av temperaturen så kan man ju göra det om man vill.

Ett stående skämt under roadtripen på Nya Zeeland var att Ulf och Johan gärna poängterat - med en smula sarkasm i rösten - "det är väl nåt för dig Micha" när de precis pratat om en joggingtur som eliten springer på 8 timmar, en kraftig, vild fors eller liknande.. Sen skrockar Johan och Ulf ikapp och mycket riktigt klappar de varandra på axeln med jämna mellanrum.

Nej, nu har Michel fått nog av skogsstigar, kompass och cykelbyxor så han har bestämt sig för att starta en ny epok och resa på egen hand. Michel byter nu till förstapersonsperspektiv eftersom han tycker det känns olustigt att skriva om sig själv i tredjeperson. Jag var nyligen på Kilroy och ska bytte mitt avresedatum till Australien, flyttade fram det några dagar och kommer att vara nästan en hel månad i The land down under istället. Men innan jag åker över till Ozzieland ska jag iväg till Whitianga som ligger på östkusten här i Nya Zeeland, mest för att dega och luta sig tillbaks. Det här med skogsdungar och trädklättrande gnagare var tydligen inte riktigt vad jag skapats för. Dessutom kände jag mig lite i vägen för Johan och Ulf, eller inte i vägen men jag såg hur lyckliga de var när de sprang i skogen så jag bestämde mig för att låta de leka själva.

Just nu sitter jag på ett Starbucks och avnjuter en 5dollars-latte, fint de! Ibland får man unna sig själv lite lyx, dessutom har jag bestämt mig för att hitta ett jobb i Australien men mitt visum tillåter inte mig att jobba. Kanske får bli lite under-the-table-jobb.. Hörde att vårvärmen hade kommit till Sverige! Saknar den känslan lite när vägarna börjar bli torra och det blir tillräckligt varmt för t-shirt. Men som substitut träffar jag snart mina klasskamrater i Sydney och Wollongong och får känna av australiensisk sommarvärme istället.

Ta hand om er! /michel

Uppe i luften

Efter att ha lämnat Samir och Los Angeles bakom oss så har det nu burit av mot Nya Zeeland. De sista dagarna i L.A. har varit ganska avslappnade, vi hängde lite vid Samirs pool, kollade nästan in Universal Studios (inträdet kändes lite för dyrt) och har glidit runt lite här och där runt Hollywood blvd.
Vi mötte upp med Miches bror Norbert en dag och gick ut på något som tydligen skulle vara en av L.A:s hetaste klubbar just nu. En annan kväll träffade vi Ulfs kompisar Matilda och Pia, som kör lite au-pairande i L.A. Vårt oflyt med kontokort har också fortsatt, då Miche blev av med sitt kort ett par dagar efter Ulfs bravad, det visade sig dock efter att det blivit spärrat att det var en yr kassörska som glömde att lämna tillbaks det. L.A.-vistelsen har annars varit en skön kontrast från Sydamerika, lite mer civilisation och lyx, precis som hemma i Sverige.

I skrivande stund befinner vi oss ovanför Stilla havet och har ca två timmar kvar innan vi tar mark i Auckland. Miche är den här gången litteratören medan Ulf sitter bredvid, okontaktbar och klistrad framför vårat nyinförskaffade Nintendo DS.

Som det ser ut just nu så kommer vi spendera första dagen/dagarna i Auckland för att känna av vibben lite, få lite storstadpuls så att säga. När vi fått vår dos lutar det åt att vi ger oss av på en roadtrip i sällskap med Ulfs kompis Johan Häll som även han är ute och reser och dessutom stolt ägare av en husbil. Ulf och Johans gemensamma nämnare är att de båda är orienterare, en egenskap Michel tyvärr inte delar med de... Roadtripen kommer därför att bestå av diverse stopp i norra delen av Nya Zeeland med skilda aktiviteter. Miches plan är ungefär som så att han spenderar mest tid på stränderna, paddlar kanot och på sin höjd klättrar lite i bergen medan Ulf och Johan också kan komma att ge sig iväg på sina intervallträningar, leta lite kontroller ute i skogen och jämföra kompass.

Detta inlägg måtte avslutas med ett stort tack till vår vän Samir som tog emot oss med öppen famn och såg till att vistelse till Los Angeles blev den succé som vi hade hoppats på! STORT TACK SAMIR! Vi ses i sommar!

Ta vara på Er! Kramar

"Maaad yall"

Tiden har susat iväg snabbt den senaste veckan. Vi landade i Los Angeles sent på måndagskvällen och efter att ha plockat ut en skön mini-van på Hertz mötte vi upp med Samir och Lars (som landade ett par timmar före oss) på Samirs hotellrum. Några dagar i L.A. och en roadtrip till Las Vegas senare så har det redan gått en vecka och i skrivande stund sitter Lars ovanför Atlanten på väg hem igen. Det har varit en bokstavligt talat fet vecka här på amerikanska västkusten och vi ska nu försöka sammanfatta ungefär vad vi haft för oss.

De första dagarna gled vi omkring i vår mini-van och spanade in stan i solskenet. Hollywood och Sunset boulevard, Venice beach, downtown och t.o.m. Compton har fått ovanligt fint besök av oss. Comptonbesöket var inte fullt så planerat men vår inte alltid så pålitliga GPS insisterade att ta oss till USA:s Rinkeby ändå.
Annars är Los Angeles ungefär som man sett det på TV och film, med stjärnorna i trottoaren på Hollywood blvd, biografer med röda mattor på premiärdagar och på gatorna, som kantas av palmer, vimlar det av feta jeepar och dyra sportbilar.

Lagom till helgen styrde Uffe, Miche och Larsie mini-vanen mot Las Vegas medan Samir stannade kvar i LA för att flytta in i sin lägenhet på Hollywood blvd. 4 timmars bilresa rakt ut i öknen tog oss till ”the Capital of Entertainment”, eller ”Sin City” som Las Vegas kallas. Efter två dygn i stan kan vi hålla med om att det stämmer ganska bra. Vi inkvarterade oss på ett Super8-motell ett kvarter från huvudgatan the Strip. Det är på the Strip det händer i Las Vegas, där har det fläskats på som mest: ca 15 feta komplex som vart och ett innehåller hotell, casino, shoppinggallerior, spa, nattklubbar m.m. Vi gick runt och förundrades över lyxen och pampigheten och stannade ibland till och satsade några dollar här och där på olika casinon.

Självklart gick vi ut och skakade rumpa på Vegas nattklubbar, det krävdes dock att vi först införskaffade de billigaste finskorna (fin-skorna) vi kunde hitta på Macy’s, eftersom det är ”strict dresscode” som gäller i Vegas. Första kvällen charmade vi folket på nattklubben OPM, skön stämning där! Ulfie, Miche och Mr Lars var de enda tre saltkornen insprängda bland all peppar, kryddigt värre if you know what i mean ;) Den andra kvällen blev det Pure istället, där Christina Aguilera hade efterfest efter sin spelning tidigare på kvällen. Pussycat dolls visade sina bästa moves för oss och vi fick även en liten glimt av självaste Christina uppe på VIP-avdelningen. Hon har konsert här i Los Angeles imorgon kväll och eftersom vi är tjenis-tjenis med fröken Aguilera numera antar vi att det dimper ner tre fribiljetter till morgondagens konsert.

Idag har vi, efter att vi lämnade Lars (som verkligen suktade efter tentapluggandet som väntar i Uppsala) och hyrbilen på flygplatsen tog vi en tripp till IKEA där Samir skulle införskaffa lite möblemang till nya lyan. Vi fick sköna Sverige-vibbar när vi gick omkring bland bokhyllan Billy och skrivbordet Mikael, självklart passade vi på att äta köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt också. Aldrig tidigare har vi varit så pass entusiastiska över svensk husmanskost, sanningen är att under ett svagt ögonblick fick vi lite hemlängtankänslor. Sen gjorde Uffe sin andra stora tabbe under resan då han glömde sitt bankomatkort i bankomaten efter att han tog ut pengar, vilket han kom på ca 5 timmar efter uttaget. Men det verkar som att ingen hade hunnit använda det innan det blev spärrat i alla fall…

Tjooooooooo len!